för begängen 3:dje resan förnyad stöld, hvarföre han ännu icke undergått ransakning. (T. s. W. S. o L.) kättegångsoch Polissaker. Sistl. gårdag anställdes uti poliskammaren förhör med qvinspersonen Anna Beata Ljungberg, boende å Qvarnberget, hvilken är skäligen misstänkt, att hafva tillgripit de penningar och vigtiga papper skepparen Jobannes Nilsson från Styrsö sistl. thorsdags afton i portgången till V. Kjellbergs hus förlerade. Skepparen Nilsson berättade nu om tilldragelsen, i det närmaste öfverensstämmande med hvad lördagstidningen derom innehåller; men upplyste att plånboken icke innehöll mer än något öfver 200 rår rgs, bestående af 10 rdr bko, 10 rgs och 5 rgs sedlar, hvarförutan äfven deruti varit förvarade 3:ne till särskilda personer här i staden ställde bref, hvilka han fått mottaga i Malmö oeh kunde Nilsson icke minnas de personers namn, till hvilka brefvan voro adresserade. Nilsson trodde sig icke bestämdt i Anna Britta Ljungherg igenkänna den qvinna, som mött och tilltalat honom i portgången; men sade, att Ljungberg både till vext, uttal och klädsel mycket liknade denna. Anna Britta Ljungberg, dels tilltalad såsom misstänkt att hafva begått ifrågavarande stöld, och dels kallad att redogöra för åtkomsten af 84 rdr 32 sk. rgs, som vid visitation i hennes bostad påträffats instuckna i flera särskilda gömmor, äfvensom för en slät guldring med initialerna A. B. R., förnekade naturligtvis all vetskap af stölden och bedyrade heligt sin oskuld, synnerligast som hon samma afton icke varit ur sitt rum, mer än i en hökarebod, der hon köpt sig ett åttastyfvers ljus. I afseende på åtkomsten af de i hennos gömmor påträffade penningar, voro hennes uppgifter: högst sväfvande och obestämda, såsom, att hon hade penningar utestående på räntor, och att de ifrågavarande till en del vore uppburne räntemedel och en del gåfvor af herrar, som hon stundom besökte. Men då hr polismäst. icke fann sig fullt tillfredsställd med dessa uppgifter, utan fordrade att Ljungberg skulle namngifva de frikostige gifvarne, uppgaf bon flere af samhällets aktade medlemmar äfvensom ett par resande, som hon besökt på Götha Källare, utan att likväl känna deras namn och slutade dermed, att hon förr haft många (förnäma, herre-bekantskaper, hvilka nu af medlidande och gammal vänskap stundom hjelpte henne. Rörande ringen, uppgaf hon, att den var en förlofningsring, som hon för 8 år sedan fått af sin fästman, en skomakaregesäll vid namn Rydell, och att initialen R. skulle beteckna hans tillnamn och A. B. hennes förnamn, derefter ändrade hon sin uppgift, att hon först varit förlofvad med en, som heter Dahlgren från Warberg, och att, då denne upplöst förbindelsen, hade samma ring blifvit använd, blott med förändring af bokstafven D, att stadfästa den senare förbindelsen. Härefter afbördes ett vittne, hvilket ingenting hade att upplysa,-hvarföre undersökningen utställdes att ånyo förekomma om fjorton dagar, då under tiden så väl ringen som penningarne, hvilka skepparen Nilsson icke igenkiände såsom sina, skulle allmänligen upplysas. — En af stadens gatnymfer, Gustafva UHising, bade i går till poliskammaren låtit uppkalla smedlärlingen Anders Andersson för det denne sistlidne Söndags afton dels vid Theaterhuset och dels i grannskapet af jernvågen öfverfallit och slagit henne, så att blodvite och svullnad i ansigtet deraf uppkommit. Då målet uppropades kommo parterne tillstädes. Anders Andersson nekade till angifvelsen, hvarimot IIising med en munvighet utan like, beskref huru Åovärdigt hon blifvit behandlad, för det hon tappert motstått de frestelser Andersson tillåtit sig mot hennes dygd. Härefter afhördes vittnen, och af hvilka ett bland annat berättade, att Andersson blifvit uppbragt på Hising för det hon alltför tidigt afbrutit ett kärleksäfventyr de haft sinsemellan. Poliskammaren dömde Anders Andersson, såsom öfverbevist om angifvelsen, äfvensom för det han varit full, att böta tillsammans 21 riksdaler 8 skilling banko, eller undergå 14 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Ransakningen rörande målare-gesällen Berndtsson, tilltalad att hafva tillgripit åtskilliga persedlar från drängen Carl Svensson från Kärra, förevar ånyo i går inför poliskammaren, som förviste målet till Rådhusrätten för vidare fullföljd. Stockholm den 28 Oktober. De begge industririddarne hvilka under lögnaktig uppgift, för några dagar sedan lyckades att uti Funkens gränd från en bodgosse hos klädesh. Reinh. Ramstedt, tillnarra sig ett stycke kläde uro nu gripne. En person, hvilken vill vara okänd hade infunnit sig hos skräddaremästaren Liljecrantz, boende vid Brunkebergstorg, för att få något arbete verkstäldt. Liljecrantz hade då yttrat ska det icke vara en paletå för godt pris? Jag har köpt kläde för billigt pris., Den omnämnde personen hade genom tidningarne erhållit kännedom om bedrägeriet med herr Ramstedts gosse, hvarföre han höll god min och begärde en proflapp å kladet. Profvet förevisades herr Molin som förestår herr Ramstedts klädesbod, hvilken igenkände klädet. Kommissarien Jäderin och öfverkonstapeln Rundbeck hade dåpå anmodan af herr Ramstedt verkställt visitation hos Liljecrantz, hvarvid klädesstycket anträffades. Tvenne paletåer voro redan tillskurne af klädet och satte i arbete. Liljecrantz uppgaf, att hans tillskärare Johansson känt Un al . landemän från Götheborg. Daasa