Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1851, sida 2

FIRA IVT SEC MR OA vn RR Sv VEN mån och för beredande af öltiga dermed åsyftade fördelar medgifvas, i nåder förordna om inråttandet af transitupplag, i enlighet med följande grunder derför: alt transitupplaget inskrånkes till de platser, som ega eller framdeles erhålia allmän nederlagsrått; att den stad eller ort, som önskar få begagna transitupplagsråtten, tillförbindes anskassa ett branöfritt, och vid skeende besigtning i öfrigt godkåndt, semt i närheten af tullkammaren beläget magasin; att transitvaror förvaras ensamt under tullkammarens lås och vård; att för betäckande af de derigenom förorsakade kostnader, erlågges den afgift, beråknad för kubikfot af collyns innehåll, som K. M. för detta åndamål kan finna låmpligt beståmma; och bör denna asgist förnyas, sör hvarje tredje månad, som en colly blifver på transitupplaget qvarliggande; att, om godsegare eller dess ombud vill efterse collyns innehåll, densamma genast öfverflyttas på nederlag eller kredituppleg, samt från transitupplagsmagasinet bortföres; dock att öfverslyttning från transitupplag till nederlag eller kreditupplag ej må ega rum af sådana varor, hvilka icke i allmånhet få på kreditupplag eller på nederlag annorlunda ån till återutförsel upplåggas; att, om transitvaror anmålas till förtullning, de böra beläggas, utom med stadgad tull, jemvål med inkommande rekognition; samt att transitupplagstiden må beståmmas till högst ett år; hvarefter varorna ovilkorligen böra införtullas eller reexporteras. — Hr H. Boström, student från Lund, (i Götheborgska nationen) och der kånd som lycklig komiker, har debuterat å kongl. theatern med så stor framgång, att han tillochmed blifvit framropad. Från böderhult skrifves om osåkerheten i Kalmar lån: Här i trakten, såvål som i nåstgrånsande socknar råder en allmän törskråckelse för de från Kalmar Slott afvikna missdådarne. På herregårdarne, en del prestgårdar, samt i de större byarne går man nattetid vakt, men de stackars innevånarne i torp och enstaka liggande skogshemman — huru beklagansvärde åro icke de, och med hvilken oro se de icke aftonen nalkas! Val söka åfven de på båsta sått sätta sig och sina boningar i försvarstillstånd, men, kånnande huru otillräckliga dessa försvarsanstalter skulle vara, i händelse de blefvo angripna af slere bland de undanrymda vilda bosvarne, kunna de dock icke vara lugna. Deras hvila år störd; minsta buller, som höres, kommer dem att darra af fruktan för att rånarne kommit att hemsöka dem. Ingen, som ej af nåden tvingas ut, vågar, sedan mörkret inbrutit, aslägsna sig från sitt hem, af fruktan för att vid sin återkomst sinna de sina misshandlade eller dödade, samt sina med svett och möda förvärsvade egodelar bortstulna eller lagda i aska.Det kongl. brefvet om förordnande af en jerneågskommillä innehäller, ester att hafva resererat Riksens Ständers åtgörande i frågan, följande: Då Wi nu i nåder låtit Oss föredragas så vål Rikets Ständers ofvanberörde skrifvelse, som ock i sammanhang dermed, ett af landshöfdingen i Skaraborgs lån, f. d. statsrådet Sandströmer, ingisvet underdånigt memorial, innefattande hemstållan att jernvågen måtte dragas till Mariestad i stållet för till Hult, åfvensom de sårskilda hos Oss i underdånighet gjorda ansökningar, dels af Arboga stads invånare om jernvågens ledande genom nåmnde stad, dels af åtskillige bruksegare och possessionater i Nerike och Östra Wermland att någon rubbning ej måtte ega rum i den ursprungliga planen att låta jernvågen framgå till Hults lastageplats, hafve Wi, i betraktande af ordalydelsen i Rikets Stånders sörevarande skrifvelse, visserligen funnit det böra antagas, att den statsgaranti, som nu för en jernvågsanlåggning blifvit 8ilven, icke, utan att Rikets Stånders beslut i ämnet varder å en kommande riksdag ytterligare föråndradt eller modisieradt, kan vinna tillämpning på nägon 9292 — 2. — 72