AA — — —— — Jag hör er vagn komma på landsvägen, hr Denecker! i I samma stund körde verkligen vagnen in på Grinselhof. Köpmannen nämnde ingenting vidare om vinet; det förekom honom dock besynnerligt att man tycktes önska hans afresa; denna förmodan skulle också hafva förstämt honom om icke å andra sidan adelsmannens vänskapliga och öppna språk öfvertygat honom om motsatsen. Det besynnerliga uppförandet tillskref han således den opasslighet, som hr van Vlierbeke af artighet sökte dölja. Derför fattade han vänligt hans hand och sade: — Min bästa herre, jag har här haft en särdeles angenäm eftermiddag; ert och den älskvärda frökens sällskap har förskaffat mig en sann njutning; jag gläder mig att hafva gjort er bekantskap, och hoppas att närmare förhållanden skola snart förvandla den till vänskap. Imellertid tackar jag er hjertligt för all den godhet och artighet ni visat mig. Gustaf och Lenora hade nu återkommit; adelsmannen svarade köpmanen några ord. — Min brorson fortfor den senare, instämmer säkert med mig, när jag säger, att han i sitt lif sällan tillbragt så förtjusande stunder, som i dag på Grinselhof. Ni måste äfven göra mig den äran på en middag, herr van Vlierbeke och fröken; Men ni torde förlåta att jag tills vidare uppskjuter detta nöje för vigtiga affarers skull. I öfvermorgon mäåste jag resa till Frankfurt; min frånvaro kan lätt komma att räcka några månader. Imellertid kommer min brorson att göra visit här då och då, och jag hoppas att han alltid skall blifva välkommen. (Fortsåttn.) EDTA l TA ROS ARE RANA AAA