derneslands sak. Jag hoppas endast, att den allsmåäktige Guden skall välsigna eder och edert så årofulla land. Jag hoppas äfven att ni skolen genom det emottagande ni beredt mig kasta en tråstens och hoppets gnista till mitt förtryckta fådernesland (bifallsrop.) Mätte England alltid förblifva stort, ärosullt och sritt, men låt mig åfven hoppas att med Guds bjelp, vår egen ståndaktighet och edert bespringande, England, ehuru alltid det årofullaste land på jorden, likvål icke alltid skall förblifva frihetens enda hemvist (uthållande bilallsrop.) Southamptons invånare! når jag nu gifver detta handslag åt eder mayor, min båste, min trosaste vån, (härunder vände Kossuth sig till den bredvid stående mayorn och under jublande bifallsrop skakade dennes hand), har jag den åran att tacka eder, att med den djupaste respekt helsa eder, innevånare af den industriella, ådelsinnade, upplysta och blomstrande staden Southampton (förnyade bifallsrop). En ståmma bland folket ropade på Kossuths gemål och barn, hvilka med lifliga hurrarop emottogos af det församlade folket, synnerligast når Kossuth lyfte upp sin åldste son och visade honom för folket. Med undantag af Kossuth och Mayorn, drogo de öfrige sig derpå från balkongen, hvarpå först Mayorn talade till folket och tog det till vittne att ingen på hans föranstaltande dfvergifvit sitt arbete, utan att de alla sjellmant infunnit sig för att bidraga till Kossuths hågtidliga emottagande. Derpå spelade musiken -God save the queenhvarefter Kossuth åter talade till folket, derunderhan, bland annat, yttrade: -Mina herrar, det är en skön syn, då man ser en drottning på sin thron representera frihetens principer (starka bifallsrop). Denna företrädesrått tillhör endast England: Tillåt mig att, då jag ånnu en gång tackar eder för edra ådelmodiga välkomsthelsningar, gifva våra känslor ett gemensamt uttryck, i det jag utropar ett trefaldt hurra sör eder hulda och vänsälla drottning. Gud vålsigne henne! Gud vålsigne eder allal(stormande bifallsrop). Kossuth drog sig derefter) tillbaka från balkonen; det var på tid att tånka på den officiella mottagelsen på rådhuset. Förutom magistraten hade en mängd andra notabiliteter der församlat sig. Ledd af Mayorn intrådde Kossuth sjelf uti den stora solennitets-salen och blef presenterad för magistraten, som hälsade honom med höga bifallsrop. Mayorn höll derpå ett längre lyckönskningstal till Kossuth, i hvilket han liknade honom vid Sidney, Hampden och Washington, samt uppläste derpå Southamptons magistrats mottagelse-adress. Kossuth svarade härpå i ett långre tal: Han hade, sade han, bland annat blifvit vand att betrakta England såsom lifvets bok, hvaraf han och Europas nationer skulle lära huru de borde lefva. Också år mig ej något kårare, ån det emottagande jag rönt af den första stad i England, som jag besöker. Under ärhundraden hade Österrike mot Ungern uttömt det öppna våldets och de hemliga stämplingarnes alla konster, och det vore endast de kommunala institutionerna som hade bevarat qvar åt