Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1851, sida 2

lämpning på skolvåsendet i dess helhet och allmånhet och sör att icke komma in på det nyttigas gebit. Jag vill ännu ttllågga några ord, om den utomordentliga betydelse, som kännedomen om naturen måste hafva, sårdeles för allmogen på landet. Denna lefver helt annorlunda tillsammans med naturen ån de af lyckan mera gynnade, eller allmogen i ståderna. Han fårdas oupphörligt i skog och mark. han plöjer och sår, skördar ock tröskar, sköter sina husdjur o. 8. v. — korteligen, han står i ett oafbrutet förhållande till naturen. Hvilket utomordentligt inslytande skulle det icke så på hela hans andliga väsen. om skolan från barndomen gåfve honom vågledning och anvisning att riktigt uppfatta natursöremålen och naturlagarna. om den vånjde honom till uppmårksamhet och intresse får det, som ståndigt år föremål för hans uppmårksamhet! Och hvilken utomordentlig nytta kunde han icke hafva af en sådan kunskap, huru mycket ekulle den icke låtta hans arbete, gerom ett åndamålsenligare anvåndande af krafterna, huru skulle den icke öppna hans dgon för nyttiga förbåttringar ! Och hvilket lif skulle icke blifva sårdeles i en folkskola på landet! Nu rör sig undervisningen nåstan uteslutande i en hög abstrakt eller i en annan, fantastisk, id6el verld. Följden deraf år, att ingen bro blifver laggd mellan undervisningen och lifvet. Når skoldörren år stångd, står barnet midt uti en helt annan verld, der det saknar föreningslånkar för allt hvad det lårde i skolan, så mycket mer, som det endast lårde det utantill, och icke verkligen tillegnade sig det. Finge det deremot någon vågledning i naturvetenskaperna, skulle det alltid hafva tillfålle att anvånda, utvidga och beriktiga en sådan kunskap. Barnen skulle icke öa, såsom nu, vara en död massa, hvilken endast förhåller sig passiv, mottagande, nej, de skulle våckas till lifligt deltagande i undervisningen, och genom ståndiga frågor gifva låraren tillfålle att ytterligare upplysa det som möjligen ånnu vore dunkelt för dem. En sållsynt fågel, en insekt, en blomma, en sten, som man under arbete, under lek, på vågen till skolan eller till hemmet tillfålligtvis tråffade på, skulle gifva anledning att framtaga den förvårfvade kunskapen eller i nödfall söka förskassa sig den bristande upplysningen. Barnet skulle således vånjas vid uppmårksamhet på det, som föregår omkring det; och hvilket medelbart inflytande detta skulle hafva, hvilka frukter det skulle båra för hela lifvet, år alldeles oberåkneligt. — — —