Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1851, sida 2

IIvarjehanda. Mord af Svartsjuka. En man vid namn Doudoire bodde med sin fru i staden Valengay i Frankrike. Ehuru ingen släck kunde upptåckas i fruns moraliska vandel, misstänktes hon dock af sin man att stå i brottsligt sörhållande till en annan ung man, som bodde i samma hus. Emedan hans afsårer osta kallade honom hemifrån plågades han så mycket mer af sina misstankar. Länge hade den olycklige mannen sökt ett gynnande tillsälle att öfverrumpla de brottsliga, och trodde sig åndtligen hafva funnit ett sådant. Den 16 dennes sade han sig skola företaen oundviklig resa på några dagar och afreste verkligen, men följande natt återkom han och intrådde i sitt hem förmedelst en dubbelnyckel, som han låtit göra sig. Helt tyst nårmade han sig sångkammaren, men i sin otålighet att Öppna dörren gjorde han ett buller, och då han intrådde, fann han redan sin hustru stående midt på golfvet. Hon hade blifvit uppskråmd ur sin såmn, och, troende att en tjuf hölle på att bryta sig in, sprungit upp för att hindra hans intråde. Olyckligtvis stod dörren midt emot på glånt. I den tron, att den ena af brottslingarna smugit sig ut derigenom, rusade han ut den vågen för att hinna honom, naturligtvis förgåfves. Utom sig af raseri återvånde han till sin hustru, som af ångest öfver att se sig oskyldigt föraktad af sin man fallit afdånad på golfvet. Denna syn var ej i stånd att lugna honom. Han ryckte af snöret till ringklockan, gjorde en ränasnara i dess ena ånda och lade den om sin ännu afdånade hustrus hals. Sålunda slåpade han henne till det ena af de två fönster som lågo åt gatan. Der uppsteg han på en stol, kastade andra åndan af snöret öfver en gardinstång af jern, och hissade på detta sått det olyckliga offret nåstan ånda upp till taket. I sitt vansinne hade han det rysliga modet, att hålla henne så hångande, tills han var såker att hvarje gnista af lif var slocknad. Men emedan han icke engång då ville slåppa henne ned på golfvet, fåstade han snåret i en jernkrok på ena sidan om fönstret, och gick bort för att lemna sig sjelf i råttvisans hånder. Med största kallblodighet beråttade han alla detaljerna af sitt förfärliga brott. Man begaf sig genast till hans bostad, der man fann den olyckliga qvinnan hångande dåd.