mnmalldar ULL 11 0 44 2 — också hårvid kommer att tillämpas. FRANKRIKE. Den i måndags yttrade förmodan, att ministerkrisen ånnu torde komma att råcka en 10 å 12 dagar, synes bekråfta sig. Le paysför den 24 dennes meddelar ett bref från Billault, hvilket bekråftar, att underhandlingarne med denne blifvit definitift afbrutna, och ingenting säkert afhöres om några nya underhandlingar med någon annan. Det saknas dock icke cirkulerande ministerlistor, men de förtjena icke någon vidare tilltro. Publiken begynnar åfven att förlora intresset får ministerkrisen, så mycket mera, som en annan sak bidrager att afleda uppmårksamheten derifrån, nemligen Joinvilles kandidatur. Ett nytt uppslag har nemligen intråffat i denna angelågenhet genom ankomsten till Paris af hr Trognon, prins Joinvilles sekreterare, hvilken hos hr Thiers haft en konferens med flera af det orleanistiska partiets ledare. Man väntar att endera dagen i Jour. des debatsfå se offentliggjord ett manifest af prinsen, i hvilket han officielt förklarar, att han kommer att upptråda som kandidat till presidentskapet. En i allmånhet vål underråttad korrespondent i-llnd. Belge-förnekar imellertid, att en sådan förklaring för det första kommer att blifva synlig, men antager för afgjordt, att hela Orleanska familjen nu har gifvit sitt samtycke till att prinsen emottager presidentskapet, i fall valet skulle falla på honom. Han förtåljer, att prinsen uttalat sig i denna riktning för en af de förnämsta sabrikanterna från Paris, hvilken nyligen haft audiens hos honom. I de bonapartistiska och legitimistiska bladen har af denna anledning polemiken emot Joinville åter upplågat. De sistnåmnda synas vilja göra uppgifvandet af hans kandidatur till ett vilkor för en förbindelse med Orleanisterna till beskydd af vallagen utaf den 31 Maj. I förhållandet emellan presidenten och majoriteten synes åter, ovisst af bvad orsak, bafva intrådt en större spånning. L. Bonapartes lejde kåmpe, Granier de Cassagnac, begynner ånyo i le Constitutionel sina angrepp på majoriteten, hvilken han kallar en illusorisk sammansåttning af minoriteter, hvilkas gemansamma program blott åsyftar, att de -må undgå att blifva hångda af socialisterna och hvilka blott motarbeta nationens vilja för att befråmja egoistiska intressen. På andra sidan angripa VOrdres och -IOpinion Publique presidenten. Den förstnåmnda yrkar, att majoriteten utan vidare omståndigheter skall förkasta förslaget till afskaffandet af den inskrånkta vallagen, och sjelf taga initiativet till modifikationer i densamma. Det senare bladet drifver den satsen, att nationalfårsamlingen bör fatta ett beslut, som går presidenteäs återvåljande omöjligt. Flera af ledarne för majoritetens olika fraktioner hafva haft konferenser med hvarandra för att tillvågabringa en sammanslutning af hela majoriteten till gemensamt motstånd emot Elys6e. Äfven venstran har haft ett sammantråde, den 21, vid hvilket alla dess olika nyanser voro representerade. Det beslöts, att alla oppositionsmedlemmar, som ånnu icke ankommit till Paris, skulle skriftligen uppmanas att skyndsamt infinna sig derstådes, på det att man före nationalförsamlingens sammantrådande måtte kunna uppgöra en gemensam fålttågsplan. Demokraterna börja röra på sig och utveckla en större verksamhet, ån på långe varit fallet. De ana, att deras tid att handla snart torde vara inne. De synas nu mera ån förut rikta sin uppmårksamhet på departementerna, der de åfven, förnåmligast i dem i mellersta Frankrike belågna, utöfva mycket inflytande. De hemliga sållskapen skola vara i full verksamhet. I Paris visar den arbetande klassen likaledes ett större intorosse för politiken och upptager ånyo den gamla seden att låta förelåsa de republikanska bladen i verkståderna, men den år icke böjd att låta påverka sig af agitatorer, till hvilka den icke långre har förtroende. Den hoppas på året 1852, att det, utan någon revolution, skall båra i sitt sköte uppfyllandet af alla dess önskningar. För oenigheten emellan presidenten och majoriteten år den likgiltig; den OJ TVN