och Laborator Datt såga att intet tecken till zink finnes och att således ingen förgiftning dermed kunnat ega rum. Hvad skall det heta? — Ah! dessa teknologer och kemister förstå icke saken. Vi sockerrättor döma båttre efter vår smak, ån de med deras klumpiga reagentier. Hur skulle de med dem kunna upptäcka homöopatiskt fördelade gifter! Dumma narrar, som vilja taga fast det ofattliga. Galningar, som vilja våga, måta och se decilliondelar! Pah! Poh! Puh! Tokar! Individer! — Men det faller mig något in. Kanske har smaken af toppsocker gjort dem topprasande, så att de nu vilja topprida oss? Kanske åro de köpta för en ringa sockergrynsvålling? Lockade med sockerdockor? Smorda med sockersirup? Så år det, Dessa usla vetenskapsmån kunna intet, veta intet. — De åro bedragare och vi hade verklig zinkoch sockersjuka. Ned med dem! Lefve vi kloka! (Frisk.)