ska begrepp om behörigheten af de anmårkningar vi ä svenska sidan kunde sinna oss befogade att framställa, nyttjade vi imot Morgenbl. ett språk, som måste synas skarpt, emedan det strångt håll sig till sak, och denna kråfde något annat ån sötsaker; men hvilket endast hade sitt ursprung i en råttmåtig harm öfver Morgenbladets beteende, och dessutom icke var behåftadt med personliga infamier eller falska citater och förvrångningar eller ens någon Öfverdrift; ty hvarje ord deruti år till sitt innehåll bevisligt. Vi vilja icke uppehålla oss vid det sått, hvarpå man å svenska sidan, från vissa håll, deltog i denna strid; det har redan blifvit ogilladt af andra, och den skarpaste kritik deröfver ligger i det jubel, hvarmed man å norska sidan imottog dessa bundsförvandter, som kommo dem så vål till pass; men vi hafva vid detta tillfålle förnyat en åldre erfarenhet, den att åfven en del bland våra vålmenande och passionsfria landsmån beherrskas af vissa ? fördomar eller villfarelser, som göra dem otillångliga för hvarje förnuftigt resonnemang i frågor rörande förhållandet till Norge, och det år till dem vi ville utbedja oss att få stålla några ord, för att en annan gång icke ånyo löpa fara att blifva missförstådda och misskånda, då vi handla i den renaste Olvertygelse och den lifligaste kånsla af pligt. (Forts.) CATAA MMMM —