GAA — Ö4-44844 ett allmänt antaget språkbruk kallar deras publik pennsylvan Etyskar, utan afseende på om de ånnu bo i Pennsylvanien eller på något annat stålle inom unionen. Den andra klassen finner sin publik ibland de under senaste århundradet invandrade tyskar. De pennsylvaniskttyska tidningarne hafva den omständigheten nårmast alt tacka för sin uppkomst, att tyskarne ansågo sig beråttigade och förpligtade att deltaga i landets offentliga förhållanden. De hade erhållit medborgarerått, och borde således vålja tjenstemån och lagstistare. Men många af dem förstodo och förstå ånnu i dag litet eller intet af det engelska språket, och ville de icke helt och hållet samla i mörkret, så måste de nödvåndigt förskasla sig tyska tidningar. Tillochmed amerikanare gynnade, för partiåndamåls skull, dessas uppkomst, så snart de kunde hoppas att vinna en utgifvare för deras åsigter och afsigter, och genom denna erhålla inflytande hos hans publik. Men om äfven politiken var hufvudgrunden till deras uppkomst, så var den dock icke den enda. De tyske invandrarne voro beröfvade alla hjelpkällor och långtade åtminstone efter någon slags lektyr, som kunde tjena dem till förströelse och undervisning; derjemte behöfde de annonsblad, för den dagligen tilltagande industrien. Efter de engelsk-amerikanska tidningarne, hvilka naturligtvis tjenade dessa till mönster, sökte åfven de att uppfylla hvarje fordran. Emedan de, så vål till sitt yttre som till innehållet, åro hvarandra temmeligen lika, så sammanfatta vi dem uti en gemensam skildring. De utkomma samtligen blott en gång i veckan. Deras yttre år mindre rekommenderande ån de engelskamerikanskes; papperet år mindre och af såmre sort, ehuru alltid i royaleller superroyalsormat. Stilarne äro dåliga och vid roande och underhållande uppsatser så stora att gamla sarsar eller morsar alltid kan låsa artikeln vid brasans sken; deras form år ungefår sådan, som man finner uti gamla psalmböcker och huspostillor. Vid titeln sattas sällan en vignett och ett motto, vid hvars val fantasien och uppfinningsförmågan tagas ganska mycket i anspråk. Genast efter titeln begynna flera med de vigtigaste och nyaste handelsannonserna, hvilka äro utsirade med grofva vignetter och i ögonen fallande öfverskrister, samt skrifna på en så obegriplig tyska, att sjelf Lips Tullian icke behöft skämmas derför. Efter dessa annonser följer vanligen, så vida inga offentliga dokumenter skola publiceras, tidningens belletristiska del. Dorefter komma inoch utlandets politiska nyheter, hvilka meråndels aftryckas utur de nyare tysk-amerikanska tidningarne, och till dessa sluta sig blandade underråttelser och misceller. Under en ny rubrik finner man sedan på andra sidan utgifvarens originalart: klar, och tidningen slutar som den börjat med en brokig rad af brokiga annonser. Så mycket må nämnas om dessa tidningars yttre beskaffenhet. Priset för dem år öfverhufvud blott en Dollar för hela ärgånATM—.— . —