Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Öfversättning från Hollåndskan.) I slutet af Juli 1842 rullade en vagn på en af de trenne chausseer, hvilka leda från hollåndska grånsen till Antwerpen. Ehuru vagnen var högst omsorgsfullt putsad, förrådde den dock en viss fattigdom, och tycktes genom ett långvarigt bruk, blifvit något ledbruten, den vacklade hit och dit på remmarna, och ett otrefligt slamrande åtföljde alla dess rörelser. Ofverlådret, som till en del var våndt, glånste med sin oljedrånkta yta mot solen; dock kunde glansen icke dölja de talrika sbrickorna i lädret. Klinkorna på vagnsdörrarna och de gamla kopparbeslagen voro sorgfålligt skurade; men qvarlefvorna af en försilsring, SOM humera blott bibehöll sig i fördjupningarna, voro tydliga spår af en rikedom, som nu tycktes vara betydligt förminskad eller aldeles försvunnen. En kraftfull håst var spånd för vagnen; men vid första anblicken skulle en kånnare på hans korta och tunga steg sett, att han var beståmd till och van vid hårdare arbeten, t. ex. att draga en forvagn eller en plog. På kuskbocken satt en ung bonde om 17 eller 18 år i liyvrke, med en guldgalon om hatten och blanka messingsknappar i rocken; men hatten föll ned öfver öronen, och rocken var så vid och rymlig, att den arma gossens lemmar tycktes liksom vara stuckna i en säck. Dessa kläder, hvilka tillhörde husbonden,