Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1851, sida 2

Landsorten. MARIESTAD den 18 Okt. Till Kgl. stats-kontoret bar Konungens befallningshafvande den 15 dennes afgifvit tredje berättelsen om årsvexten i länet, så lydande: Efter meddelandet af andra berättelsen var väderleken under senare hälften af Augusti kall och regnig med nattfroster, hvaraf vårsädens mognad och höstsädenas aftagning och inbergning fördröjdes. Med September månad inträffade varm och torr väderlek, som fortvarade intill början af denna månad, hvarunder sädens mognad befordrades och skörden af höstsiädena fortgått; men den våta och kalla väderleken i Augusti har dock, i förening med sen sådd, vållat att vårsäden icke kunnat aftagas förrän i slutet af September på en del trakter, men i allmänhet först vid denna månads ingång, och som väderleken sedermera varit mästadels kylig i förening med regn, är ock en stor del af vårsädsgrödan, serdeles i skogsbyggden, ännu obergad, hvilket föranledt att hafran flerestädes börjat mälta eller gro. För närvarande kan sädens inbergning således icke sägas vara fulländad mer än hvad höstsädena beträffar, ty af vårsädena är en betydlig del ännu utestående. Och gifva inkomne rapporter om de särskilde sädesoch vextslagen anledning till följande bedömande: Hösthvetet, som i allmänhet befunnits vackert, lemnar från 4:de till och med 8:de kornet, eller omkring medelmåttig afkastning, men är flerestädes blandadt med s. k. brand och rost. Höstrågen, som till kornsättningen befinnes ojemn och bemängd med flera oarter, såsom mjöldrygor, skadade korn och lyxa, beräknas gifva 4:de å 5:te kornet, men torde i allmänbet kunna antagas lemna nåra medelmåttig skörd, ehuru af mindre god beskaffenhet och flerestädes skadad vid inbergningen, medelst groning å åkern. Vårsädena af råg, korn, hafre och blandsäd, den sednare bestående af råg och korn, hafva hunnit en serdeles vextlighet, men, på sätt ofvan är anmärkt, har sen sådd i förening med kyla och regn under Augusti fördröjt dessa sädens mognad, så att en icke obetydlig del ännu är utestående och befinnes grön eller omogen. På slättlandet är dock största delen af dessa säden afbergad, ehuru den blifvit mindre torr intagen. Något bestämdt omdöme om afkastningen kan sålunda icke gifvas, förrän skördeu hunnit fullbordas, men såvida hvad som befinnes å åkern, kan oskadadt intagas,synes skörden blifva fullt medelmåttig, ehuru till någon del af sämre beskaffenhet åtminstone hvad hafren beträffar, som icke hunnit fullkomlig mognad. Trindsädena af ärter, vicker och bönor, hvaraf det förstnämnda bufvudsakligen odlas, hafva, hvad beträffar vicker och bönor, lemnat från 4:de till 7:de kornet och således fullt medelmåttig afkastning. Arterna deremot hafva lidit af den kalla och våta väderleken, som jemväl fördröjt deras mognad, så att detta side först i denna månad kunnat aftagas och på en del trakter ännu icke inbergas. Afkastningeu uppgifves i allmänhet vara ringa och flerestädes så klen, att allenast utsådet erhålles, utom det att detta säde å flera trakter är skadadt af regn under inbergningen. Jordfrukterna, af kål, rötter, rofvor och potatis, gifva, hvad beträffar de trenne förstnämnde, medelmåttig skörd. Potatis deremot, som mycket odlas, hindrades i vextligheten på våren och början af sommaren af köld och väta, synnerligast å sank eller lågländt jord, hvarjemte nattfrost flera gånger under sommaren skadat kålen, hvilket å en del trakter lagt hinder för rotknölarnes vextlighet. Afkastningen uppgifves väl olika, från 4:de till 6:te kornet, men i allmänhet såsom liten och gränsande till missvext, utom det att potäterna flerestädes äro ovanligt småvexta och jemväl angripna af den vanliga sjukdomen torrötan, så att med skäl befaras det en del af skörden derigenom blifver onyttig. Linsädet, utmärkt vackert, har lemnat god afkastning.