Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1851, sida 1

Thea skall ju i alla fall få vetalt, sar, hviskade hustrun. . åJa men — ja men — hm. Thea låste upp brefvet. Det var ett långt, omståndligt bref. Christian beskref alla händelser som mött honom sedan han lemnade det kåra hemmet. Han glömde icke det minsta som kunde vara af något intresse för de hemmavarande; han talade om fråmmande lånder, deras seder och bruk, talade om att han nu ämnade sig till England; men att han likväl långtade djupt efter hemmet och att återse far och mor, gamla farbror och lilla Thea, som jag aldrig kan glömma, skref han. Derför beder jag mina kara föräldrar — — — Thea tystnade plötsligt, hennes vackra ågon fylldes af tårar och hon kastade sig i fostermodrens armar. Gumman klappade hennes glödande kinder och kysste henne innerligt på pannan. 8— vaggade sig oroligt på stolen under det att Peters brummande sökte rått på sina glasögon, satte dem på sig och låste, icke utan svårighet: — såga Thea att hon aldrig varit ur mina tankar sedan jag lemnade hemmet, och bedja henne, att hon ville blifva min hustru; ty jag kånner så innerligt att jag aldrig kan blifva lycklig utan med henne. Ofta hade jag tänkt såga henne detta når jag sist var bemma, men jag tappade modet hvar gång jag skulle försöka; och fastån hon alltid varit god och vånlig mot mig tycker jag dock nåstan att hon nu år alltför vacker och fin för mig. Men, lilla mamma, du talar nog vål för mig hos Thea och sabror; du vet nog, stt om jag ån varit en vildbasare, jag likväl i själ och hjerta år ett godt barn, och jag skall göra Thea så lycklig, som det i min makt står. Ja, mina kära föräldrar, om ni någonsin i lifvet vilja se eder Christian riktigt glad igen, så måste jag öfvertygas att Thea håller af mig och