Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1851, sida 1

— precist som förut; nere hos fiskarns lekte gossen med grisen och tvåttklåderna hångde till torkning, tvårt öfver den lilla gården; gafvelfönstret midt imot stod Öppet, den hvita gardinen flågtade fram och åter och — — — och i fönstersmygen stod den unga flickan frisk som ett sommarregn, glödande som aftonhimlen, och kysste och smekte en vacker, ståtlig, ung man, hvars bruna kind alltförosta lutade sig mot hennes snöhvita skuldra, och hvars kraftiga arm föreföll mig vara det afskyvårdaste band på hennes frihet; men hon tycktes icke vara af samma mening, hon slöt sig allt innerligare och innerligare till hans barm. Jag bjöd icke till att gömma mig. Min pipa utsände våldige rökmassor, jag harskade miglett par gånger och bultade med klacken mot bänken och bort smög det älskande paret. Om aftonen kom Sören med the och en mängd nyheter: min vård och hans hustru voro nere hos kapten Peters, deras herr son hade kommit hem i går, och om fjorton dagar skulle brölloppet stå och — —. Hvad knåfveln angår det dig. afbröt jag honom, laga du bara hådanefter att min pipa år båttre stoppad ån i morse — — —. Dagen derpå satt jag som vanligt och rökte min morgonpipa i trådgården. Bien surrade, stararna hviss lade, soldaterna sorlade och skrattade, i brohovedet nere hos fiskarns skrek pojken — och det der fönstret öppnades. Der stod Thea och såg upp mot himlen med sina älskliga blå Ögon — —. Jag röker hädanefter min morgonpipa hår; det år mårkvårdigt hvad utsigten från min vårds trådgård har förlorat sig under de åtta dagar jag låg på landet. SLUT. Lo iiiihhhhh