Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1851, sida 2

af den 23 sistl. Augusti har nu blifvit promulgerad, att tråda i kraft den 1 Januari nåsta år, men dermed synes beklagligtvis ingenting vara vunnet, ty att döma af ordalydelsen i ingressen till den Kongl. förordningen, så lydande: — — i)göre veterligt, det vi med rikets stånder beslutat, att. med upphåsvande af ej mindre lagen för inrikes vexlar den 20 Maj 1835, ån åfven vexelstadgan af den 21 Januari 1748, jemte alla öfrige hittills gällande författningar rörande den utrikes vexelhandeln, i hvad de icke angå (mårk detta) sjelfva ordningen för köpslut af utrikes vexlar och kontrotlen derå, uti hvilka delar samma författningar, så vidt de icke hår nedan äro åndrade, böra fortfarande lånda till efterråttelse intilldess förändrade föreskrifter derom i sammanhang med en ny måklareordning kunna vara af oss meddelade,-, — — synes man, hvad kontrollen vid inköp af utrikes vexlar betråtfar, fortfarande vara bunden af vexelstadgan af den 16:de Juni 1816. Uppfatta vi saken rått, ligger således en oformlighet deruti, att promulgera vexellagen af den 23 Augusti 1851 förr, ån måklareordningen blifvit omarbetad; och vederbörande hafva såmedelst gifvit lastarenom rum för den förmodan, att regeringen icke gifvit sig tid till mäklareordningens omarbetande, ehuru hon i likhet med den handlande verlden icke kan önska annat, ån att se vexelstadgan af den 16 Januari 1816 utan tillåmpning. Så som saken nu står, torde det imellertid blifva nådvåndigt, att hårvarande handelsförening ingår till regeringen med förfrågan huruvida åfven enskilde, vid kontrollen för köp slut af utrikes vexlar, har att råtta sig efter sistn. författning eller icke, och torde denna begåran vara så mycket mera låmplig, som man kånner, att handelssocietetens upptrådande i denna fråga allt sedan 1832, om vi icke misstaga oss, hufvudsakligen afsåg att få bort just den ifrågavarande författningen af d. 16 Juni 1816. — Sistl. Onsdag har tingsfriden på ett obehagligt sått blifvit störd å det I! mil hårifrån belågna tingsstället Landvetter. Under det att sessionen som båst pågick nåmnde dag på aftonen, krossades några rutor uti ett af tingssalens fönster, hvarvid den med ryggen mot samma fönster sittande kronolånsmannen föll framstupa på golfvet. I detsamma ljöd i salen, ropet: -lånsman år skjutenEn allmån bestårtning uppstod nu bland menigheten, af hvilken en del skyndade ut för att taga fast den brottslige. Vid nårmare efterseende befanns det, att vål intet skott blifvit aflossadt å lånsmannen, men att någon illasinnad person stått en stör så håftigt genom fönstret mot lånsmannens rygg, att han derigenom fallit omkull på golfvet. Hvem som begått detta nidingsdåd, lår ånnu icke vara kåndt. 20—