så lått att lida för friheten, sade den stora Magyaren. Ja, det år lätt; sårdeles då våldet sjelft öppnar menniskors hjertan för sina offor, görande dem till martyrer genom att förfölja dem inom en sfer, der det hvarken har rätt att tala eller handla. Alla verldens ordnar och utmårkelsetecken hopade på Görgey göra blott hans äsyn ånnu vedervärdigare: Kossuth, höljd i lumpor, kommande till kusten af ett land, der man ånnu eger sinne för friheten, år alltid Kossuth, den stora medborgaren, den firade hjelten. All makt och myndighet år förgånglig och faller sånder, om den icke har sin rot uti folket, uti ideen som beherrskar verlden, och om den icke står i frihetens tjenst. All åra år förgånglig, om den icke tillerkånnes i öfverensståmmelse med den offentliga opinionen, som ensam år domarinna deröfver. Det veta folken, det veta deras förkåmpar; derför åro de vid god tröst; de hoppas på den dömande historiens utslag, och deras hopp skall icke komma på skam.