——k— — aQa— sattiga augustiner-munken (Luther) verkade i frihetens tjenst, reser sig en ärestod. Öfver makt och åra, öfver förtjenst och ovårdighet uttalade historien fordom sitt domslut efter långa år, ofta först efter århundradens förlopp, men nu fåller den dom genast, strax vid grånsen, der det blinda våldets makt och inflytande slutar; aldrig har det visat sig tydligare ån nu, att den, som egenvilligt undandrager sig ideens tjenst och söker motarbeta frihetens befallande fordringar, såtter sin makt och åra råddningslöst på spel. Så långt menniskominne råcker, hafva vi sett riken uppstå och falla, menniskor upphöjas och sjunka; men aldrig hafva vi upplefvat, att den offentliga opinionen så hastigt, så afgörande fällt och uttalat sin dom öfver åra och vanåra, rått och orått. Ty den offentliga opinionen har funnit en osviklig måttstock, efter hvilken den måter gerningarna, — friheten. Leiningen blir skymfligt afråttad i Ungern — och några dagsresor från afråttningsplatsen finnes ett helt folk, som sörkastar och afskyr domens verkstållare. Kossuth blir in effigie hångd i galgen — och en annan verldsdel sånder ett krigsskepp för att befria honom, bortföra honom, ett helt folk står opp får att bereda honom en gåstvånlig hård. Regeringen i Frankrike, som år en republik, vågar icke låta honom fårdas genom landet; vågar det icke af fruktan får sitt eget folk, hvars fullmåkting den år; vågar det icke af fruktan för friheten, i hvars namn den regerar; fruktar för en enda man, såsom för en våldig makt, emedan den vet med sig att den har syndat mot friheten, — och ett konungarike Öppnar sina gåstvänliga armar, emedan en drottning har mod och storsinthet nog att kånna sig lycklig i frihetens tjenst. Englands folk stråmmar tillsammans, får att visa den stora mannen hedersbetygelser, sådana ett krönt hufvud sållan erhållit, emedan denna mans namn blifvit en symbol får friheten, får den manliga försakelsen af allt lifvets goda, för det råtta. En person, utslåppt ur sitt fångelse, faller i tvenne stora folks armar, och det måktigaste folk i Europa, det stolta Albion, håjer honom opp på frihetens sköld och visar honom för verlden. Redan en gång har en afråttsplats och dess plågoverktyg blifvit en symbol får verldar, en symbol, för hvilken de stoltaste hufvuden måste böja sig, ty det år befrielsens symbol; men den menskliga utvecklingens eviga lagar, historiens lårdomar åro ofta icke nårvarande för dem som hvarken vilja se eller höra, emedan de uti atheistisk förblindelse tillbedja det råa våldet och af detta fordra att det skall betvinga anden, som sträcker sig långt utöfver allt våld. De hafva aldrig betvungit anden, och de skola ej eller nu betvinga honom. Kossuths namn år uppspikadt på en österrikisk galge — och måktiga lånders största statsmån råcka honom handen och hela folk öppna för honom hus och hård. Det år AA RR ÖR I ——