—— — — rn ———— — ———————— constance. Skizz af La Straniera. Constance T. till Aurora R. (Forts. o. slut fr. N:o 238.) Tionde brefvet. Länninge d. 26 Juni 1841. Aurore! Tårningen år kastad, mitt öde för lifvet år afgjordt, jag är Ernsts maka! Aldrig glömmer jag den högtidliga, afgörande stund, som för hela lifvet förenade 088; det var ett ögonblick, då jorden helt och hållet försvann ur mina blickar, det föreföll mig, som om den Allsmåktige sjelf frågat mig, om jag ville uppfylla de pligter jag gick att ikläda mig, och jag svarade af fullt hjerta 4jal. vigselceremonien har alltid förefallit mig högtidlig, nåstan hemsk; jag har ej kunnat afhålla mig från en hemlig rysning, då jag sett den smyckade bruden framföras: hon har föresallit mig som ett offerlam, prydt med blommor och sorslöst blickande på all denna ståt, okunnigt om det Öde, hvartill denna stund var prologen; ty ack, huru outsägligt många hafva ej