Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1851, sida 1

— — —56——7— OO gen på Stora Länninge och uppförde tvenne pjeser, deri jag och löjtnant Robert hade hufvudrolerna. Repetitionerna voro isynnerhet roliga, och i följd deraf har jag varit mycket tillsammans med Hjelmceronas. Också hafva, i anledning deraf, rykten börjat cirkulera i trakten — ty du skall veta att hår sysselsåtter man sig mycket med sin nåstas angelågenheter, och en ung karl behöfver knappast mer ån tala vid en flicka, förrån man anser partiet för asgjordt. Jag, som ej förstod mig på detta, blef således ej litet förvånad, då komministerns fru härom dagen frågade: som man ej finge lof att gratulera ånnu? Men jag blef nåstan lika förargad som förvånad, och gaf pastorskan ett svar, så att jag tror ej hon så snart går om frågan igen. Åfven i prostgården göres stundom allusioner härPå, i synnerhet will prostinnan låta förstå, att visst folk, som snart ej har annat att lefva på ån sina anor och sin högfärd, rått gerna skulle fiska upp en rik arftagerska åt sin son, med mera dylikt; samt att all deras artighet imot mig går ut på att få min formegenhet till upphjelpande af såvål sadrens som sonens förstörda affärer. Jag säster dock ej afseende härpå, ty jag tror ej allt hvad solk pratar, och om det dessutom år sant, så få de väl se att de i detta fall missråknat sig på mig. en annan sida fålles På herrgården stundom yttranden, som låta förmoda, det de tro prostens afsigt vora att knyta en förening imellan mig och den omtalte häradshöfdingen; friherrinnan sade en gång: hon vore såker att prostinnan arbetade derföre med både händer och fötter, eburu gumman år förslug att låta mårka det — och att det dessutom år en uppgjord plan imellan dem och min förmyndare. (Fortsåttn.)