Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1851, sida 1

te fullborda. Som min sars vän och af honom utsedd till min rådgifvare, kunde han ej se detta med likgiltighet, hvarföre ban på någon tid ville aslägsna mig från verldens stoj, och tyckte detta stålle dertill vara det mest passande, dels i anseende till dess naturskönheter, dels derför, att min far och prostinnar varit barndomsbekanta, hvilket han förmodade skulle verka något nårmande oss imellan. Dock ville han på intet vis tvinga mig, men bad mig att åtminstone dröja hår ett år, efter hvilken tids förlopp det skulle stå mig fritt att återvånda till Stockholm. Hvad pen. ningar angick, så ville han ej spara derpå, för att göÖ ra mitt vistande hår så angenämt som möjligt, ock hoppades, att, blott jag blifvit litet van vid allt det nya, skulle jag nog finna mig vål. Han rådde mig att under den tid jag vistas hår studera menniskoi utom salongslifvet, studera naturen och åadu, mit barn, tillade han, med din skarpa uppsattningsför måga, ditt goda omdöme och ditt ljusa förstånd, skall finna mycket både inom och utom dig, för hvilket det vål lönar mödon att uppoffra några flyktiga nöjen och umgånget med dessa dussin-menniskor, hvaraf salon. gerna Öfverflåda, och hvilkas hela konversation bestå! i några utantill lårda fraser, stundom vålklingande men utan inre halt. a Imellertid har hans visit hår till någon del verka vålgörande får mig, ty han stållde så till, att en dör! togs upp till ett rum, hvilket ligger vågg i vågg med mitt; jag har derigenom erhållit tvenne rum; och har har lofvat att i Stockholm utvålja vackra tapeter der till, samt beställa möbler efter min smak, på det jas må hafva trefligt hos mig. Mitt fortepiano måste st i salen, hvilket väl år litet obeqvämt — dock kan in. gen hjelpa det. Det förekommer mig, som jag ej mer vore så ensam och oförstådd, sedan jag bar det. (Forts. AACG8(0OA —