Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1851, sida 1

På den enda herregården i församlingen, Stora Länninge, min dyre saders barndomshem, har jag varit en gång, men ej råkat dess nuvarande egare, baron Hjelmcronas, emedan de tillbragt ett par månader vid en badort. Stället eger naturligtvis intresse för mig genom min saders berättelser, och en af de angenämaste dagar sedan min hitkomst var den, då jag var der och ett par timmar fick ströfva ensam kring i parken, under det prostinnan samspråkade med hushållerskan. Jag långtar verkligen efter Hjelmeronas, ty der bör jag åtminstone kunna påråkna ett bildadt umgänge, och jag behöfver verkligen det för att litet uppfriska mig. Prostinnan tycker ej om dem, utan gör vid hvarje tillfålle anmårkningar mot deras uppförande, men dervid fåster jag mig ej. En öfverraskning, som häromdagen vedersors mig, måste jag omtala, nåmnligen min förmyndares besök. Han medförde mitt fortepiano och några andra saker, hvilka voro mig mycket vålkomna. Jag gjorde ingen demlighet för honom af, huru litet jag fann mig hår, och att jag högligen längtade åter till Stockholm. Jag kan ej fullkomligt ogilla hans svar, ehuru det för singen del var i min smak. Det lydde ungefår sålunda: Orsaken, hvarför han ville aflågsna mig från husvudstaden, var ej någon småaktig hushållningsprincip, men han tyckte ej om lefnadssättet i tant C:s hus, och om jag stannat qvar i Stockholm hade jag af grannlagenhet ej kunnat lemna det. Han sade åfven, att ban tillråckligt genomskådat mig för att finna, det jag var åmnad till något båttre ån en ytlig moddocka, hvilket jag dock oundvikligen skulle blifvit, om jag fortsatt mitt förra lefnadssått; ty jag var på våg att blifva bortskåmd, hvilket min far genom sin stora svaghet för mig lagt grunden, och hvilket berömliga verk tant C. och stora verlden med all makt sök