Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1851, sida 2

nat ifrågasättas, som Lundströms drängar aldrig uraktläto att rensopa efter sig. Polisk. dömde derefter Jacobsson skyldig återbära ifrågavarande 1 rdr samt dessutom att ersätta vittnena med tillsammans 3 rdr nämnde mynt. Nu, som oftast, bedrog snålheten visheten. Undersökningen angående branden i häktade trädgårdsmästaren Östmans egendom har den 27 sistlidne September blifvit fortsatt i poliskammaren i Stockh. och flera personer dervid afhörda. Östman har blifvit beträdd med osanna uppgifter i vissa fall, dock har ännu ingen klar anledning till misstanka förekommit emot någon annan än Östman sjelf. Svågern Fredin, som begifvit sig från egendomen på qvällen vid 8-tiden och återkommit mellan 10 och 11, redogjorde för hvar han varit, men de personer han sökt på norrmalm hade han icke träffat, så att hans uppgifter ännu icke kunna kontrolleras. Det var på honom som Östman sökte kasta misstanken, att bafva i rummet utifrån genom fönstret intransporterat spånorna och stickorna, hvari elden var anlagd. Makarne Östmans tjenstflicka var bland dem som afhördes, men befanns icke fullt sanningsenlig i sina uppgifter, hvarföre hon fick mottaga allvarliga föreställningar af polismästaren herr de Mars. Sedermera har genom stadsfsisk. Mellbins, poliskommissarien Jonssons och t. f. öfverkoustapeln Herens nitiska samverkan det grofva brottet blifvit uppptäckt. Herr Jonsson biträdd af Herån, hade den 30 sistl. Sept. på morgonen verkstillt visitation uti källaren till Östmans egendom, hvarest mordbranden anlades. Nedgräfda under en potatishög anträffades ett större parti Östman tillhörigt linne, väfstycken, 37 st. skjortor, lintyg, snörlif, halsdukar m. m., 1 säck hvetemjöl, 2 fläskskinkor och ett parti kött m. m. Uppförd till förhör den 30 Sept. och underrättad om denna upptäckt, blef Östman helt förlägen, men fortfor först att neka till brottet. Sedan hustrun i bevekande ordalag uppmanat honom att bekänna, på det icke äfven hon måste .misstänkas, erkände han likväl under tårar och synbar ånger sitt brott. I flera veckors tid hade Ö. med sin svåger Fredin samtalat om utförandet af mordbranden, och slutligen hade Fredin lofvat anlägga densamma mot 100 rdr rgs ersättning, dertill Ö. förklarat sig beredvillig, dock med uppmaning till F. att ,göra det riktigt, så att det icke blefve något spektakel. Onsdagsnatten hade redan varit bestämd för planens utförande, men som Ö. den dagen erhållit besök af främmande personer, så uppsköts dermed till natten derpå. Thorsdagsmiddag hade Ö., biträdd af Fredin, burit ned kläderna i källaren, och då ur skåpet tagit hvad som var bäst. Östmans gångkläder hade Fredin skaffat undan och den förre vore ännu i okunnighet hvarthän han burit dem. F. hade enligt uppgjord öfverenskommelse på Thorsdags afton begifvit sig bort, för att afleda misstankarne på sig. Östman hade öppnat fönsterhakarne på det F. kunde inkomma i rummet, och hade Fredin, från vinden nedburit spånor och bränsle. Östman förmodade att Fredin blifvit skrämd af någon förbigående person, emedan han icke antändt på alla öfverenskomna ställen i rummen. 6. bedyrade att han på aftonen gått till sängs, dock mycket orolig, men hustrun egde icke ringaste kännedom om den tillernade mordbrandsanläggningen. Bleckskrinet hade han i akt och mening för att rädda sina brandförsäkringsbref köpt, och uppgiften at: 400 rdr i kontanta penningar legat i chiffonieren vore osann. i På polismästaren de Marås fråga huruvida Ö. icke fruktat att en familj som bodde i öfra våningen kunde blifva innebränd, svarade han: ,derom hade vi dragit försorg, ty en stege låg tillreds och det första jag gjorde, var att väcka Agröns och deras barn. Fredin som under det Östman afgaf sin bekännelse, stod närvarande, nekade att hafva ringaste kännedom om det som Östman nu uppgaf, ,thy såsom han yttrade sig ,vore han lugn. Polismästaren antydde dock att det syntes otroligt att Östman skulle vilja tillvita en så nära anhörig som sin egen svåger Fredin delaktighet i ett brott — men Fredin fortfor att neka, oaktadt han under förhörets lopp allt mer och mer tycktes förlora modet. Att hustru Östman icke är delaktig i brottet synes troligt, derigenom att hon allt sedan eldsvådan innehaft nycklarne till källaren utan att söka bortforsla det undanstuckna, hvilket för henne varit ganska litt. Förhöret uppsköts tills annan dag, hvarpå Östman förklarade att endast tanken på hustru och barn förmått honom till bekännelse, hvarföre han nu anhöll att i häktet få samtala med hustrun, hvilket äfven beviljades. Fredin blef helt bestört, då polismästaren förklarade att mot Fredin sådana omständigheter förekommit, att äfven han måste träda i häkte, Natten till den 27 Sept. blef stöld föröfvad uti charte-sigillate-kontoret å Riddarholmen i Stockholm. Ett större hänglås bröts från en jernbom och tvenne större hål hade blifvit borrade i dörren vid fållbomslåset. Bortstulet år belåggningskartor till 452 rdr 6 sk. bankos belopp, samt i kontanta penningar cirka 90 rdr banko. (A. BL) Hvariehanda.