Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1851, sida 2

drik af Nederlånderna skulle tillhandlat sig ett gods i Sverige. Landsorten. MARIESTAD. En soldat, Dahl på Svartarp, har d. 13 sistl. September, efter ingånget vad att på en gång ursupa en fjerdedels kanna bränvin, satt bouteljen, dermed fylld, för munnen och tömt den, hvarefter Dahl en stund höll sig uppe, men hittades slutligen liggande sanslös och inbars samt dog i grufliga plågor dagen derpå. Han var ej kånd som supare och blott 25 år gammal. ÅMÅL. Den beryktade lifstidsfången Schreil, jemnte för 3:dje resan stöld straffade Joh. Bengtsson, med hvilka ransakning hölls å rådhuset hårstådes måndagen d. 22 sistl. Sept., rörande en hos hr brukspatron J. Åberg begången inbrottsstöld under sommarmarknaden, I beredde sig tillfålle att rymma från fångföraren under transporten härifrån till Wenersborgs lånsfångelse. Denna håndelse har, utom det för allmånna såkerheten högst vådliga i sådana personers frihet, våckt upp seende derföre att en oförsvarlig vårdslöshet i bevakningen öfver fångarna vid tillsället synes hafva egt rum. Det beråttas nemligen att ej mindre ån 7 personer utom tjufvarne sjelfva under natten vistas i samma rum, invid Mellerud, då dessa undkommo. Sinkan, hvari låsen sutit, var afsågad å den ena fotblacken, som låg qvar i rummet. Ungefär en sjerdingsvåg hade tjufvarne begagnat sig af skjutshåstarne till vinnande af skyndsammare fortkomst. För att efterspana bofvarne begaf sig gevaldigern genast till Vestra Eds marknad, men utan att antråffa dem. En större stöld, som någon af nåtterna i samma veckan skall hafva blifvit begången i trakten der rymningen skedde, förmodas vara ett verk af dessa flyktingar. CARLSTAD. Angående de vid torpstållet södra Hult passerade händelser, som omnåmndes i Handelstidningen N:o 224. har hr biskop Agardh, efter en af honom sjelf derstådes anställd undersökning behagat meddela följande upplysningar: Då ryktet om detta ovåsen som nu blifvit allmänt utspridt, och under sortgången förstoradt, börjar väcka uppseende och oro bland allmänheten i orten, och otvilveloktigt bidrager att förmörka begreppen och utbreda vidskepelse och vantro hos mindre tånkande personer, ansåg jag min skyldighet vara, att derom taga nårmare kånnedom, och följa det med min uppmärksamhet. I anledning deraf besökte jag, beledsagad af hr kontraktsprosten Bågenholm och brukspatron Fahlbeck såsom närboende, den 28 Sept. det beryktade stållet. Det bebos af ett gammalt beskedligt torparfolk, jemte en flicka, en af dem uppfostrad, dotter af deras styfson, af omkring 16 år. Vid den undersökning, som jag jemte mitt sällskap på stället företog, befunnos de faktiska uppgifter, som anföras i Wermlands-tidningen N:o 39 öfverensstämma med de underråttelser vi emottogo, hvartill kan tillåggas ett nytt tilltag, som förevarit ett par dagar före mitt be sök, bestående uti uppbrytandet af ett skåp, och ådelåggelse af deruti varande matvaror och andra saker. Men vid undersökningen af de omståndigheter, som åtföljt alla dessa händelser, hafva vi gemensamt kommit till det beståmda resultat, att dessa företeelser icke innehålla någonting öfvernaturligt, utan åro tillställde på ett ganska materielt sått af synliga menniskor. Med afseende derpå att ingenting af betydligare vårde blifvit bortstulet, synes ovåsendet härröra ifrån blott okynne, eller den slags lystnad efter ödeläggelse, som bemåktigar sig understundom personer uti vissa åldrar och under vissa omståndigheter. Att stråcka min un dersökning långre ån till constaterande af sjelfva håndelsernas naturlighet, ansåg jag mig icke tillhöra. Carlstad den 29 Sept. 1851. C. A. AGARDH. , (W. T.)