Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1851, sida 2

Ivarjehanda. Djornarna (de fyrbenta nemligen) grassera svårliga i Norge. I början af förl. månad tilldrog sig den händelsen i Björnöer, att Isak Melker från gården Bjerken, sedan han jemte fadren, som blifvit uppmårksam på vallgossens rop, begifvit sig ut med sin lodbössa, tråffade en björn och aflossade tvenne skott på densamma, hvarefter björnen föll och blef liggande såsom dåd. Men då Isak närmade sig vilddjuret, reste detta sig plötsligt, anföll och bet honnm ett djupt sår under högra Ögat, samt flera svårare sår i händerna, armarna och benen. Under ett formligt famntag mellan björnen och sonen, medan denne böll fast i djurets käftar, slog sadren ihjäl den fruktansvårda motståndaren med geväret, emedan han glömt att medtaga mera krut ån som fordrades till de tvenne oslossade skotten. Isak Mezlker har dessutom under årets lopp skjutit fyra björnar. Måndagen den 22:dre Sept. anlånde en bonde från Fannestranden till Molde med en mycket stor och fet björn, som han skjutit föregående natt i sin åker, der den flera gånger gjort stor skada. Köttet såldes till 3 norska skilling marken; en engelsk lord, som med sin fru anländt till Molde på en lust-kutter för att bese det inre af Romsdalen, köpte en del af köttet. På gården Stråmnaes i Tved socken af Christiansands stift, ha björnarne under senaste tiden gjort mycken skada i hafreåkrarna, dem de gästat både dag och natt; bland kreaturen ha de dock, besynnerligt nog, icke gjort någon skada. IIistorieberåltaren. En handelsexpedit, hvars affår ofta förde honom från Orleans till Paris, plågade taga logis i ett hotell, med hvars egare han var bekant, och stanna der några dagar. Liksom de flesta af hans yrke, älskade han konversation och skämt, han var derför mycket omtyckt af alla till hotellet hörande personer, för hvilka han alltid hade någon intressant historia att beråtta. Med största nöje såg man honom således anlända en af de senare dagarna. Imellertid mårkte man, att han var mindre glad ån vanligt. Hans beråttelser buro en dyster prågel. Den 20:de Sept. efter astonmältiden inbjöd han sina bordsgrannar att intaga kaffe på hans rum och lofvade att beråtta dem en mera dramatisk historia, ån de någonsin förut hört. Då man intrådde i hans rum mårktes på sången, vid hvilken han satt, ett par pistoler. — Min historia, sade han, sedan gåsterna tagit plats, har en sorglig upplösning, och jag behöfver de bår pistolerna, på det ni måtte kunna förstå slutet rått. Emedan den unge mannen hade vanan att beledsaga sina beråttelser med en uttrycksfull pantomin, att fatta tag i åtskilliga saker och stundom utstyra sig med serveter, dukar eller klädespersedlar, för att bättre utföra sin beråttareroll, våckte pistolerna ingen sårdeles förundran. Hans beråttelse denna afton handlade om en yngling och en ung flicka. Båda hade med de dyraste eder losvat hvarandra obrottslig trohet. Den unga mannen, hvars yrke nödgade honom att företaga långa resor, hade varit borta en lång tid. Då han återkom ville han skynda till sin ålskade, för att glådja henne med underråttelsen om ett litet arf, som han erhållit, men fick veta att hon, för att esterkomma sina föräldrars Önskan, dagen förut gift sig med en rik köpman. — Den unga mannen fattade genast ett försärligt beslut. — Han köpte ett par pistoler, sådana som de hår, tillade handelsexpediten, i det han tog en pistol i hvardera handen; sedan han inbjudit sina vänner på sitt rum, visade han dem dessa dödens verktyg och bad dem fålla sitt omdöme öfver dem; derpå satte han en af pistolerna under sin haka, just som jag nu gör, sågande liksom på skämt, att det skulle vara ett nöje att krossa hufvudet med så vackra pistoler. I samma ögonblick tryckte han af. En explosion hördes. Den unga handelsexpediten hade språngt sin bjerna, som stånkte omkring på de förskråckta åhörarna, hvilka nu förstodo att den olycklige beråttat sin egen historia. at a 1 AAHAAHAAAi DDD