Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1851, sida 2

redan är något utmärkt och bör hafva att vänta en lysande framtid på sin bana. Rättegångsoch Polissaker. Sjökapten Rydqvist, förande skeppet Statsrådet Fårbeus, tillhörigt grossh. Rundberg och Höglund s:or, hade sistlidne lördag till poliskammaren låtit uppkalla hela besättningen, med undantag af styrmannen, å berörde skepp, i påstående om ålåggande för dem, att, såsom behörigen påmönstrade, inställa sig till tjenstgöring å fartyget, hvilket de vägrat. Samtlige sjömännen kommo tillstädes och förklarade enhälligt, att ehuru de tagit hyra å nämnda skepp, för att afgå till Boston i Norra Amerika och de för sådant åndamål blifvit i föreskrifna ordning påmönstrade å hårvarande sjömanshus; de numera icke tilltrodde sig våga en resa med detsamma öfver Atlantiska oceanen denna sena och stormiga årstid. Och uppgåfvo de såsom skål hårtill, dels att fartyget, som intagit en last af omkring 430 tons jern, ungefår 3000 skepp., vorei anseende till sin klena beskaffenhet förhårdt lastadt, och dels att då det redan nu i hamn läcker från 11 tillochmed 19 tum på 12 timmar, det utan allt tvifvel kommer att springa ån vårre låck i sjön, hvarigenom det lått kunde förlisa med både last och manskap. Kapten Rydqvist, som vid förhöret även var närvarande, förklarade hårimot, att han för sin del icke hyste ringaste fruktan att föra fartyget till destinationsorten i dess pårvarande skick. Och upplyste han derjemnte, att fartyget, som endast år 3 år gammalt, helt nyligen å varfvet kusten undergått en större reparation, dervid det bland annat åfven erhållit nya och starka timmerförbindningar. Och medgaf kapten Ryd qvist, att fartyget visserligen nu läcker tillochmed 19 tum på dagen; men påstod, att det efterhand tåtnar, så snart det kommer till sjös. Kapten Rydqvist, som å manskapet icke yrkade något laga ansvar för visad trilska, förband sig att anskassa behörigt bevis, att fartyget år i godt stånd. — Sedan allm. åklagaren, herr polisfiskal Hansson, hemställt, att målet måtte förvisas till sjöråtten, uppskjöts detsamma. Sistlidne måndag och tisdag påropades åter detta mål, dervid såvål kapten Rydqvist som besåttningen voro nårvarande, och fortsatte manskapet vågrandet att åtfölja fartyget. Rydqvist inlemnade dels ett afvarfsdisponenten Brodii utfårdadt bevis, att fartyget under gått en betydlig reparation å Kustens varf, och att det enligt Brodiis öfvertygelse voro fullt sjöfårdigt, och dels att besigtningsinstrument, undertecknadt af byggmåstare Kyrkegaard, kapten Ekström och hamnkapten Nissen, hvilka visserligen intygat, att skeppet Statsrådet Fårbxus numera år i godt skick och sjöfärdigt; men att det innehar cirka 30 tons jern förmycket och att lasten behöfde omstufvas och annorlunda fördelas i fartyget. Efter upplåsandet af sistnåmnde bevis tillfrågades ytterligare besättningen, om de, sedan föreskrifne föråndringar blifvit verkstållde ville återtaga sin tjenstgöring å fartyget, hvarpå de enhålligt svarade, att de under inga vilkor ville åtfölja Fårhwus på dess fård till Amerika; ty det vore efter deras förmenande, att med vett och vilja drånka sigå-. Poliskammaren afsade derefter, att sedan kapten Rydqvist visat, att han låtit verkställa de i besigtningsinstrumentet föreskrifne förändringar i afseende å lasten, ville poliskammaren meddela utlåtande, rörande besättningen. Med nämnda skepp lärer icke mindre ån 47 emigranter skola afgå till Amerika. De flesta af dessa stackars menniskor ha uppehållit sig hår i staden allt sedan början af sommaren, i afvaktan på fartygets afgång; och lära, änskönt de sådant åstundat, icke kunnat återfå sin passagerareasgist, för att fortskaffa sig med annan lågenhet. — Månglerskan Kristina Svensson, en vördnadsbjudande Matrona, hade sistl. Måndag till Poliskammaren låtit uppkalla en ,smörbonde, Harald Bengtsson hemma i Hestra socken af Jönköpiugs Län, för det denne vägrat återlemna en 10 R:dr B:ko sedel, hvilken hon af misstag i stället för en 5 R:dr R:gs lemnat H. Deugtson Lördagen förut, vid handel af smör. Då målet påropades tillstädeskommo båda parterne, dervid Harald Bengtsson på äkta Smålandsdialekt bedyrade, att han icke hade sig bekant ifrågavarande misstag och att han enligt sin öfvertygelse icke erhållit mer af Krist. Svensson, än ,sin rätt, — Krist. Svensson vidhöll deremot, att hon lemnat Bengtsson en tia banko i stället för en 5 R:dr sedel och försökte genom anförandet af flera omständigheter vid handeln uppfriska Bengtssons minne, men detta var härvidlag ohjelpligt förloradt, och då Kristina Svensson icke hade några vittnen, sä erbjöds Bengtsson att edeligen betyga det han, så vidt honom veterligt vore, icke mottagit en 10 R:ar Bankosedel för en Femma. Bengtsson krusade väl till en början, men aflade sedermera eden, under afbrott och hackningar. — Härefter hade Bengtsson den oförskämdheten att fordra ersättning för sin inställelse, hvilket likväl afslogs. Sedan Hr Polismäst. å Lindholmens Warf anställt undersökning rörande Timmmermannen Bengt Anders