Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1851, sida 1

möjligen kunna, allt förstånd, all djupare bildning, alla rättigheter att utöfva vår fria vilja, som år en af menniskans dyrbaraste företråden. Ja, somliga af dem gå Så långt, att de tillochmed söka hos oss förneka tillvaron af sundt förstånd, af verklig tankeförmåga; märk bara, huru vissa herrar föraktligt rynka på nåsan, då talet faller på ett fruntimmers utmårkta sjålsegenskaper, snillegåfvor, karaktersfasthet, förmåga att förvalta sin förmögenhet; och når de ej långre kunna förneka det ögonskenliga, söka de åtminstone förlöjliga det genom speord. Åh, det år förskräckligt! Jag har lust att utfårda proklamationer Öfver hela riket, med uppmaningar till alla qvinnor att göra uppresning, afskudda sig oket och förskaffa sig frihet och jemnlikhet. Jag, som ej velat gifta mig, för att ej blifva slafvinna, jag måste nu böja mig under min förmyndares tyranni! I förra sallet hade jag åtminstone frivilligt påtagit min boja, nu år den dubbelt tryckande, då jag måste båra den imot min vilja. Vet du, Aurora, jag tror, jag nu har lust att taga den förstkommande till man, men då skall jag likväl göra upp ett sormligt kontrakt: att jag må få göra hvad jag vill och behagar; vistas hvar jag finner för godt och disponera hälsten af min förmögenhet, o. s. v.; derimot öfrverlåter jag den andra delen till hans godtsinnande och skall ej tillåta mig minsta klander öfver användandet deraf, samt lofvar att alltid, då han förtjenar det, bemöta honom gladt och vånligt, ordningsfullt sköta den inre ekonomien, med några flera punkter. På de uppgifna vilkoren har jag visst kunnat få många, som tackat och antagit dem; men förr i verlden har jag varit noga, jag har ej känt någon, för hvilken jag velat uppoffra min gyldene frihet, ty jag fordrade af den, jag skulle vålja till make: karaktersfasthet, stadgade grundsatser, ljust förstånd, allvar förenad med glädtighet, stränghet med kärlek, en vidsträckt bildning