Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1851, sida 1

Constance, Skizz af La Straniera. Constanee T. till Aurora R. Första brefvet. Lånninge d. 10 Juni 1840. Min dyra Aurora! Så år jag nu hår, skiljd från dig, min vån, från det kära Stockholm, från alla dess nöjen och njutningar, aflågsnad från allt, som kunde skånka mig glådje; dömd att tråna bort min ungdom hår, liksom nunnan innesluten i sin trånga cell. Ja, knappast har någon af dessa olyckliga varelser, offer för en öfverspånd fanatism eller föraktlig egoism, kunnat finna sig mera inskrånkt, mera bunden, mera instångd, ån jag finner mig hår. Ibland ges det ögonblick, då jag tillochmed önskar mig döden; ja, jag tror, endast för att min förmyndare då måtte få samvetsqval Öfver sina dumma ideer att skicka mig hit i förvisning. Du känner mitt lynne och vet, att jag ej år fallen för lamentationer; således ser du, att jag måtte finna mig bra olycklig, då jag så yppar mina tankar; men jag lofvade dig vid afresan en trogen skildring deraf, oeh då jag här ej eger någon enda, till hvilken jag kan förtro mig, blir det mig ett tillråckligt behof att utgjuta mig för dig goda Aurora, som åtminstone kan fatta och förstå mig. På det du likvål ej må göra dig för dåliga begrepp om det ställe, der jag nu vistas, och dess innevånare,