höll sig och skristligt anhållit om hennes förlätelse. Hon hade svarat med välvilja utan att dock ännu kunna beqväma sig att bedja honom om ett besök. Friherrinnan hade öfvergifvit honom i hans olycka, men hade det oaktadt blifvit mycket religiös och sökte förlåtelse för sina synder, dock icke genom välgörenhet, utan genom att låsa i bibeln och psalmboken. Emma talade skonsamt om henne och trodde, att orsaken till hennes tadelvårda vandel till en del legat i dåliga karaktersanlag, men ånnu mera i vår bristfulla samhällsinrättning, som utesluter en stor del menniskor från allvarligt arbete och hindrar dem att genomgå lifvets skola, på samma gång som deras hjertan förderfvas af skadliga böcker. SLUT. 2 0 TEEESSSNNNN —256