Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1851, sida 2

bekymmer sör mitt dagliga bröd, eller behälla dem allesammans i motgång och elände, så skulle jag hellst bedja vår herre att låta det blifva som det år. Han vet nog hvad han går, sade min gamla moder, om det också stundom ej ser så ut. Efter två timmars vandring hunno de lyckligt till staden der hustrun bodde. Redan en fjerdingsvåg utanför staden kommo barnen sin moder jublande till måtes. Hon öppnade den ena af korgarne och utdelade bröd till dem alla. I det lilla hus, som hustrun sjelf rådde om, herrskade en exempellös snygghet och ordning. — Uvad förmå icke två händer och en god vilja! tånkte Emma. XVII. Vi återvända till Ernst. , , Hans sår hade knappt hunnit låkas förrån gubben måste taga in sången. Ernst var otröstlig; med råtta måste han antaga att gubbens anstrångning vid hans skötsel förorsakat sjukdomen; och om ån dess natur icke tycktes vara farlig, gjorde haus höga ålder den dock betånklig. Gubben beredde sig med ett för Gud undergifvet sinne till dåden och sökte att trösta Ernst så godt han kunde. — -Jag år glad att kunna då nu, medan