Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1851, sida 2

utan lutade sig ut ur vagnen och kastade ett par skilling till en liten vallgosse. — Tusen tack, nådig fru, ropade den lyclige gosson, derpå sprang han till sidan af vågen och slog kullerbyttor, som de små gossarne i Slesvig pläga göra. Friherrinnan sade med ironiskt leende: — Enka, min gosse, eller sröken, begge delarna skulle vara riktigare ån fru. Ändtligen anlånde de resande frampå aftonen till staden H, der de skulle stanna öfver natten, för att följande dagen gå med ett fartyg till Fyen. Emma var trött och angripen efter resan, hvarför hon, sedan hon druckit något the, förfogade sig till sitt sofrum, der en medlidsam engel genast sånde henne den ljufvaste såmn till vederqvickelse. — Emedan vårdshuset var fullt af gåster, måste de resande åtnöja sig med två rum, och således beslåts att friherrinnan skulle ligga i samma rum som Emma. Hon stannade imellertid ånnu en stund hos ministern, för att der utösa sin galla, hvilket varit henne omöjligt i Emmas nårvaro. Hon blef så ifrig att ministern sjelf icke kunde underlåta att stundom taga Emma i försvar, men detta ökade ånnu mer hennes förbittring. (Forts.)