att så deras lösning i sina länder, utkastar vår regering På vinst och förlust ett förslag, hvars antagande eller förkastande icke det minsta synes bekymra henne, och efter hvars fall hon helt lugnt lågger armarne i kors, skjuter frågan ifrån sig och förklarar att den år representationens ensak. Man måste vara bra såker i sin position för att handla så. Hvad åter våra tvenne första stånd betråffar, så vet landet numera för visso att de aldrig godvilligt åmna ingå på en reform, som i någon mån inskrånker deras nuvarande andel i representationen, huru litet billig och huru litet låmplig den ån må vara. Denna opinion skall numera dag efter dag ohejdadt utbreda sig öfver hela vårt land, missnöjet ständigt tillvåxa och nationen förlora ånda till hoppet på en fredlig lösning af sin vigtigaste angelägenhet. Må det konservativa partiet, som nu jublar åfver representationsfrågans utgång, betånka allt detta, besinna hvem man tillräknar nationens missöde, och det kunde då hånda att någon droppe malört blandade sig i den glådjebågare, som det nu vill tömma för frågans preliminåra utgång — hvarigenom det hoppas att hafva skjutit den vigtiga nationalangelågenheten åt sidan för lång tid.Najaden fortsåtter i senare numror sina intressanta artiklar om Sjöministerns stållning, hvilken, såsom tydligen ådagalågges, ingalunda blifvit rått uppfattad af grefve Platen. Uti artiklarna V. och VI. talas mera uteslutande om hr Platens bekanta reorganisationsförslag. hvilket ogillas. — Najaden såger sig med artikeln VI. hafva afslutat andra afdelningen af sin utredning af Sjöministerns stållning -före, under och efter; följande artiklar skola lemna svar på frågorna: bör Sjöministern till följd af en så beskaffad stållning afgå? och år det önskligt att så sker? — Af de blifvande svaren skola vi meddela våra läsare en kort resums. Skånska Posten har en liten artikel i fyra afdelningar, kallad -Utgången af vissa riksdagsfrågor. Den första afdelningen handlar om anslagsfrågorna, hvilka nästan alla gått igenom, och med en beredvillighet hos de 2:ne första stånden, som hyste de den farhågan, att den egentligen skattdragande allmånhetens ekonomiska belågenhet mellan hvarje riksdag skulle alltför mycket förbättras. — I den andra afdelningen klandras kungens okloka afslag på de fyra riksståndens beslut rörande bondeståndets rått att sjelft utse sin sekreterare. Ryktet vet att beråtta, att från regeringen sjelf utgått den ånskan, att afslaget just på detta sått måtte ske, hvilket vinner bekråftelse deraf att, om regeringen velat afslaget annorlunda, d. v. s. genom något af riksstånden, så hade onekligen ett af de två första stånden eller måhånda begge gerna dermed stått till tjenst. Är förbållandet, imellertid, sådant — och redaktionen af Handelstidningen erinrar sig nu att ett liknande yttrande blifvit fålldt redan då frågan afgjordes hos ridd. och adeln — så får saken ett vida betånkligare utseende och synes ånnu mera egnad att hos folket befåsta det re