Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. fr. N:o 219.) Han hörde vagnen stanna. Tjenaren kom uppför trappan med ett ljus, Starklow och Emma följde efter. Ernst såg med förvåning Starklows osåkra gång. Således var den arma mannen för sista gången i sin älskades nårhet! Nu tillslöts dörren efter henne, och ett nytt lifs morgon började för dem båda. plötsligen, under det han annu ett ögonblick stannade villrådig, emedan han kånde sig liksom med osynliga band fåstad vid stållet, hörde han doktor Starklow gapskratta inne i rummet. — Var icke så kall, min flicka, ditt blod år ju åndå så varmt! sade han derpå i en låttsinnig ton till sin unga hustru. Då hon teg, tycktes han blifva alldeles utom sig och ropade med en försärlig förbannelse: — Jag skall lära dig trottsal Ernst stod aldeles liksom förstenad. Gud i himmelen! tånkte han, hvad skall detta blifva af?