Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 1

— IIvad sattas dig, barn? frågade han leende. — Hvar har du varit? frågade hon förebrående, ty hon såg att hans kinder blossade, och att hans ågon brånde som eld. — I ett muntert lag! ropade han; år det något att förundra sig öfver? Man drack din skål, skulle icke jag då dricka med? Emma vånde sig med afsky ifrån honom och lemnade hastigt rummet. Hon upphåfde ett gapskratt, glömde sin roll och ropade ögt: morgon blifver jag din herre, kom då icke med sådana nycker ÖD — — — — XII. Aftonen före bröllopsdagen satt fru v. Stälsvård i sitt rum. Hon såg blek och uttärd ut, ett djupt vemod hvilade Öfver hennes drag. — Hennes kammarfru var inne, sysselsatt att gifva henne droppar. — Jag vet icke rått, ers nåd, sade hon med en af tårar qvåsd röst, men hvar gång jag ser på er, börjar jag att gråta; men då smyger jag mig bort och döljer mina tårar. — Jag tackar dig, goda Marie, för din omsorg; men, enligt doktorns försåkran, år det