Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1851, sida 1

som kunde leda dem på spåret ester orsakerna till detta hastiga bröllop. Att Emmas nyck och trotis voro hufvudorsakerna, anade ingen af de toma varelserna. En förlofning väcker i en liten stad nåstan alltid afund och sätter alla tungor i rörelse. Den ena spådde en olycklig framtid, den andra en kort varaktighet; Enhvar uttalade sig på sitt sått, för att sedan om någonting intråffade, kunna såga: Sade jag icke det! det visste jag redan då. Imellertid fick Emma icke veta något hårom, ty det fanns ingen, som hade mod att under en hycklande vånskaps-mask, meddela henne de baktalande grannarnes gissningar i anledning af hennes förlofning. Hon gaf ej heller någon tillfålle att komma fram med stådssqvaller, utan behandlade alla sina ,vånninnor med en nedlåtande kall vänlighet, som nåstan bragte dem till förtvislan, men också Ökade deras håmdgirighet och afund. Fru von Stålsvärds sjukdom, som egentligen bestod uti bröstet, snarare tillån aftog under tiden, eburuvål Starklow åtskilliga gånger försåkrade, att allsingen fara vore förhanden, utan att hon tvärtom kunde motse en snar sorbättring. Han sjelf såg undtligen med innerlig tillfredsställelse den dagen närma sig, då han genom prestens ord skulle blifva herre öfver den vackraste flicka och en ganska stor förmögenhet. Med mycken lycka spelade han både den Ömma älskaren och den älskvärda mågen. XI. Dagen före Emmas bröllop hade Ernst kännt sig stark nog att kunna lemna det Stålsvårdska huset,