Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1851, sida 2

blifva olycklig. Sandberg har förut här i staden varit anställd som betjent och straffades för det han föröfvat stöld i posthuset. Förhöret i rådhushäktet med Sandberg, börjades kl. half till 1 och fortsattes ännu kl. half 4 e. m. Sandberg fortfar att neka, men är beträdd med tvetalan, så att flere omständigheter göra troligt att han är den sannskyldige. Viktualiehandlanden Carl Norling intygade att Sandberg, i sällskap med förre kronoarbetskarlen Lundgren, den aftonen mordet föröfvades varit synlig vid Röda bodarne. På tisdagen hade Sandberg hos hr Norling afhemtat ett löjtnant Törne tillhörigt skåp, som han försålt till klädesmäklerskan Bergqvist för 10 rdr; men hr Törne förklarade, att han hvarken gifvit Sandberg uppdrag om försäljningen eller erhållit några penningar af honom. Lundgren, som var i sällskap med Sandberg då denne greps, är nu gripen, men förnekade att hafva den aftonen, då mordet föröfvades, varit, såsom hr Norling intygat, i sällskap med Sandberg vid Röda bodarne. De hade visserligen på aftonen varit ute och gått, men derefter tagit nattqvarter å sätena på Carl XIII:s torg. Sandberg, derefter åter tillspord, hvarest han tillbringat natten mellan tisdagen och onsdagen, förnyade sin uppgift att han legat hos skrädderiarbetaren Berglund, boende i huset n:o 5 i Klockgjutaregränd. Berglund och hans hustru, nu hörda, bestredo dock uppgiften och förklarade, att Sandberg först klockan 4 på morgonen kommit till dem och lagt sig att sofva. Löjtnant v. Vegesach, hvilken är tjenstgörande officer vid Rindön, och som d. 11 på aftonen derifrån åtföljde hr polismästaren hit till staden, hade derefter uti häktet samtal med Sandberg, då denne lärer för hr löjtnanten erkänt att ban innehaft en afbruten värjklinga, hvilken han, såsom uppassare åt officerarne, begagnat till tobakspipors rensning. — Nu förnekade Sandberg, en sådan uppgift. Förhöret slutades först kl. 4 e. m., och bör nämnas att ofvanstående uppgifter endast äro berättelsevis hemtade af personer, hvilka såsom vittnen närvarit vid förhöret, emedan tillfälle att öfverfara detsamma ej var referenten medgifvet. Äfven den 15 dennes hölls i rådhushäktet enskildt förhör. Förhöret började kl. half till 1 och fortfar ännu kl. half 4 e. m. då detta nedskrifves. Någon ytterligare bevisning mot 8. lärer icke hafva funnits; dock har en upplysniug erhållits, att från officersrummet å Rindön, hvarest S. varit anställd som uppassare, en värja bortkommit, hvars klinga dess egare anser, men icke bestämt kan uppgifva, vara densamma hvaraf mordvapnet blifvit förfärdigadt. Förhöret hålles enskildt, uti ett litet rum i häktet och har denna tidnings referent blifvit vägrad att få inträde. (A. B.) — Sistliden Onsdag företogs i rådhusrättens andra afdelning den från poliskam. remitterade ransakning med häktade Johannes Pettersson ,Bellman, Anders Nilsson, och Lars Erisson, känd under namnet ,Tjuf-Lasse, tilltalade dels för det de natten till den 26 sistl. Aug. gemensamt skola föröfvadt den djerfva inbrottsstölden hos bryggarn Pripp och dels för en af Bellman kort förut begången inbrottsstöld hos destillator Setterborg. Sedan målsegaren Pripp, vid ransakningen närvarande, uppgifvit att de tillgripne penningarne uppgått till ett belopp af 2492 rdr 28 sk. rgs, i silfver, sedlar och kopparmynt, af hvilka han återfått 2419 rdr 40 sk. samt i öfrigt vidhållit sin inför poliskam. afgifna berättelse, rörande tilldragelsen, anställdes förhör med de tilltalade, hvar för sig, dervid Pettersson Bellman med den fräckaste oblyghet helt och hållet förnekade allt hvad han inför poliskam. uppgifvit om sin delaktighet i stölden och ihopsmorde nu en lång historia, att han hvarken i stadshäktet med de öfriga uppgjort någon plan att stjäla hos Prippen eller efter sitt och deras frigifvande med dem sammanträffat och än mindre varit i deras sällskap den natten stölden föröfvats; men väl att han samma natt efter det ban tagit sig en lur ute på en äng i närheten af Kalfgatan, der i landsvägsdiket utanför Lorentzberg hittat en större summa penningar jemte några papper, om hvars innehåll han saknade all kännedom, samt att han gömt penningarne i Masthuggsbergen till dess han lyckades få reda på ägaren, då hans ,redliga afsigt hade varit att äterställa dem. — I öfrigt bängde historien icke bättre ihop, än ,ler och långhalm.4 Stölden hos Setterborg förnekade han sig äfven hafva begått. — Och uppgaf han på hr ordf. fråga hvarföre han inför poliskammaren sanningsenligt bekänt sin delaktighet i båda stölderne, att han i polishäktet genom våldsam behandling blifvit tvingad att säga ,som de ville ha det. — Rörande åtkomsten till det af Pettersson innehafde silfverfickur, påstod han sig hafva köpt detsamma dagen efter stölden hos bryggare Pripp för 12 rdr rgs, hvilka penningar han sade sig ärligt hafva förtjent genom arbete. De öfrige tilltalade deremot vidhöllo med högst obetydlig skiljaktighet hvad de förut inför poliskammaren bekänt rörande stölden hos brygg. Pripp Härefter afhördes såsom vittnen: polikommis. Wickstrand, öfverkonstaplarne Göthe och Otterman samt tvenne poliskonstaplar, hvilkas berättelser innehöllo hurusom de stulne penningarne tillrättaskaffats och tjufvarne blifvit gripne samt dervid erkänt sin brottslighet; och upplyste Göthe att Lars Eriksson vid häktningstillfället bland annat för Göthe omtalat att under det de tilltalade i Kalfgatan delade rofvet sins emellan fråga uppstått att förära kammakare Bengtsson på Stampen 50 rdr hvardera; ty något skulle Bengtsson ha för det han varit den som föregående aftonen tillstyrkt dem att föröfva inbrottsstölden ne Prippen; och kommo de äfven derom öfverens, att de nog kände sin man såväl, att om hela Summan anförtroddes honom till förvaring, de då finge litet eller intet tillbaka. Ransakningen uppskjöts derefter till nästa Onsdag för inkallande af egaren till den stulna klockan. Ett från poliskam. till rådhusrättens andra afdelnivg remitteradt mål emellan arbetskarlen Andreas Andersso n och handlanden Johan Fdvard Jansson. den sednare