skräddare och konversationslexikan! jag skulle samtala med de tindrande stjernorna, lefva mig in i himmelen, se planeterna för mina fötter beskrifva sina banor, lyssna till spherernas musik och bada mitt bränheta hjerta i etherns kylande luftströmmar! Genom att lefva bland stjernorna skulle jag bildas efter dem, genom att inandas naturens friska helsa skulle jag stärkas till striden och hvad helst lifvet än måtte tillskynda mig! Men vi kloka hafva uppfunnit skolrummet i stället för det fria fältet och den vilda skogen, och skolmästaren i stället för vår egen eftertanka, som sjelf skulle leda oss efter naturens vägar och lagar. Vi hafva qväft visheten i vårt hjerta och planterat kål i vårt förvirrade hufvud, och vi förvånas öfver oss sjelfve att vi blifvit sådana ljus! 0 jag narr, jag predikar korståg mot prester och skollärare, och är sjelf begge delarne på en gång! hvarför böjrar jag då icke med mig sjelf? ,Ich bin in meiner Jugend verhunzt, sade en gång en stackars Tysk till mig, ack ja, vi äro alla in unsrer Jugend verhunzt. — — — — — — — — — — 220—