kättegångsoch Polissaker. En handlande S. af judiska nationen hade för någon kort tid sedan hos sin själasörjare doktor Heineman anhållit om prestbevis, innefattande uppgift om ålder, frejd och hinderslöshet till åktenskap samt dervid af förekommen anledning uppgifvit att han stod i begrepp ingå äktenskaplig förbindelse med ett fruntimmer af kristna trosbekånnelsen; men då svenska lagarne icke hårstådes tillåte stadfåstelse å en dylik förbindelse, hade han beslutat resa till Köpenhamn, att der erhålla vigsel och vore han får sådant ändamål i behof af begärda prestbeviset. Doktor Heineman vågrade att utfårda det åskade betyget, under förevändning, att han ansåg sig först böra inhämta föreståndarnes för hårvarande Mosaiska församlingens utlåtande i åmnet. — — — — — — Med anledning häraf och seden S. erhållit kännedom af föreståndarnes beslut, hvilket äfven innehar ett vägrande af begärda prestbeviset, hade S. uttagit stämning å Heineman och föreståndarne i påstående om lagligt åläggande för dem att till honom utfårda åskade beviset. Då målet sistl. gårdag företogs i rådhusrättens 2:a afdelning, tillstådeskommo parterne genom ombud; å handl. S. sida v. häradshöfd. Nordstedt och för svaranderne juris kandidaten Philipsson, hvilken senare dels inlemnade det att föreståndarne fattade beslutet och dels afgaf ett mundtligt anförande, hvari han icke allenast sökte försvara sine hufvudmäns tillgörande, utan ock ville bevisa att doktor Heineman handlat i öfverensstämmelse med gållande försattningar. Derimot invånde kårande ombudet, att om ån handl. S. vid tillfållet uppgifvit i hvad ändamål han ville begagna sig af beviset, detta likasåvål kunnat varit ett skåmt, som allvar, och att Heineman i hvilketdera fallet som hålst icke haft laglig rått förvågra S. ett bevis, som innefattade ålder, frejd och hinderslösbet till åktenskap. Ombudet å svarande sidan genmälte härpå, att då man talar med sin själa sörjare i en så vigtig angelågenhet, man icke gerna skåmtar; och öfverlemnade ombudet målet till domstolens pråfning under yrkande att hans hufvudmäns beslut måtte tillerkånnas laga vitsord. Derefter afkunnade rådhusrätten efter öfverläggning utslag, hvarigenom dokt. Heineman ålades ofördröjligen till handl. S. utsärda begärda prestbeviset samt att gemensamt med föreståndarne för Mosaiska församlingen, hvilka gillat Heinemans åtgärd, godtgöra S. hans rättegångskostnad med 3 rdr bko. Efter meddelad besvårshånvisning anmålde svarande ombudet missnöje med utslaget. Man ser håraf, att prestevåldet godtyckligt och despotiskt utöfvas inom den judiska församlingen.