Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1851, sida 2

nisteren ingaf sin demission. Men svårigheten att bilda ett nytt liberalt kabinett, och blott ett sådant kunde hafva mojoriteten för sig, förmådde ministrarne att åter ölvertaga sina portföljer, sedan de förvissat sig om att förslaget skulle blifva antaget, når beståmmelsen om eden uteslöts. Kabinettet gjorde denna koncession och lagförslaget om afgift på arf i direkta linien antogs nu med stor majoritet af dep. kammaren. Men i senaten framkallade förslaget håstiga debatter. De konservativa, eller prestpartiet, beskylte ministeren för att angripa familjen och egendomen, medan de ministerielle förebrådde de konservative, att de nåstan utan diskussion voterade konsumtionsafgifter, som tyngde på de lågre klasserna, medan de icke ville votera en afgift, som i synnerhet drabbade de stora förmögenheterno. Slutligen förkastade senaten förslagets I:sta artikel med 33 emot 18 röster. Det var presterna och deras anhångare, som segrade hår och som håmnades för undervisningslagen, som icke gifvit biskoparne nog inflytande på undervisningsvåsendet. Såsom en söljd af detta votum ajournerades kamrarne, senaten upplöstes och de nya valen utskrefvos till d. 27 Sept. Men ehuru missnöjet med senatens handlingssått år temligen allmänt, år man dock icke säker på, att de nya valen skola gifva ett gynnsammare resultat för kabinettet. 52 medlemmar skola nemligen våljas. Men för att vara valbar till senaten måste man betala en direkt skatt af 2116 francs, och detta gåra blott 413 personer i Belgien. Valmånnen ha alltså blott få att rösta på, och det torde derföre lått hånda, att de afgående senatorerne, åtminstone till en del, blifva återvalde och att majoriteien blir oförändrad. I denna händelse skulle ministeren nödsakas att rymma såltet för ett stockkatholskt kabinett, som då åter finge upplösa den liberala dep. kammaren, för att åfven få en katholsk msjoritet. Belgien står alltså på sränsen af en kris. TYSKLAND. Frän förbundsdagen lår utgått ett cirkulår till samtliga förbundsregeringarne, hvari dessa anmodas att vaka strångt öfver pressen. Medan man öfverallt i Tyskland undertrycker, pressfriheten och, genom husvisitationer, gör ståndiga ingrepp i den personliga friheten, vill, såsom det beråttas, holländska regeringen, för hvad sörbundslandet Luxemburg vidkommer, icke vidtaga slika mesyrer. Den 7 dennes undertecknades i Hamburg traktaten emellan Preussen och Hannover om ett handelsoch tullförbund emellan skattesöreningen och tullföreningen med förbehåll af kamrarnes samtycke. Den skall tråda i kraft d. 1 Jan. 1854. Den s. k. skatteföreningen innefattar följande stater: Hannover, Oldenburg och Chaumburg-Lippe Tullföreningens tariffer skola bibehållas. I -Voss. Zeit. heter det, att traktaten skall gålla för 12 år. Berlinerbladen glådja sig öfver traktaten och mena, att det öfriga Nordtyskland snart skall blifva nödsakadt att tilltråda den. Från Worms skrifves, att v. Gagern sålt sitt gods, och åmnar utvandra. Om sörhandlingarne på förbundsdagen veta bladen, efter vanligheten, ingenting beståmdt. De antaga, att Österrikes och Preussens förslag om en revision af de enskilta staternas författningar och om en inskrånkning af tryckfriheten, hvilka varit pröfvade af ett utskott, förhandlats i ett måte den 6 dennes, men dels funnit en så håftig opposition, dels framkallat så olika meningsyttringar, att förhandlingarne icke ledt till något resultat, ja, att icke en gång något protokoll derösver kunnat upptagas. Inrikes nyheter.