— A—k—— — ——— — det. En osynlig makt! Kärlek till en obekant! ja, det är en besynnerlig historia! Med denna nya kärlek kom jag hit till staden. Dess föremål lefver här, var det då underligt, att jag omfattade det första tillfälle som erbjöds mig, att stanna qvar här? En rik köpmansfamilj från Hamburg sökte en informator för sina tre gossar, jag antog denna kondition och begråter nu dag från dag förlusten af min frihet! Ack min vän, var det en förlust, sedan en så olycksalig passion sangslat min själ vid en varelse, med hvilken jag talat blott en enda gång, och som tyvärr aldrig kan komma att besvara min kärlek? Jag är således lärare nu. Ack ja, jag erfar hvad det vill säga! Själaförderfvare! det skulle vara ett riktigt uttryck, ty böjer jag icke med rå hand de unga, djerft uppväxande Sjalarna? Qväfver icke mina besallningar hvarje gnista af de unga varelsernas sjelfständiga utveckling. Måste jag icke banna dem, när de utfört något öfvermodigt pojkstreck, medan jag hemligen gläder mig öfver den idtrika ande, den stolta viljekrast, som uppenbarar sig hos dem. Ack, derför är en skollärare en så olycklig varelse, att han vänjes att afsky en kraftfull karakter och sjelfständighet i handling, emedan han anser det för sin pligt: att stäsja yttringarna af den ungdomliga inbill