Inrikes nyheter. Kötheborg. Ur L. Westerdahls soirbe i går afton var besåkt af något öfver 300 personer. Om hans stora virtuositet på flåjt hade publiken tillsälle att då taga kännedom. Hr W. förenar med en utomordentligt vacker hväsfri ton i sitt instrument, en förvånande vitess och renhet. Den musikaliske instrumentmakaren som utgjorde 2:dra afdelningen år visserligen strångt tagen icke af något hösre musikaliskt vårde. då man undantager föredragen på flöjten och tenorbasunen, men det kan vara roligt nog att höra prof på de många både brukliga och icke brukliga instrumenter-, som dervid med mer och mindre skicklighet trakteras af hr W. Hvad som i synnerhet våckte mycken munterhet, var föredragen på såckpipa och nyckelharpa, åfvensom handblåsningen. Sårskildt bör nämnas Sopranarian ur Sömngångerskan, hvilken hr W. med sin höga falsett på ett förvånande sått genomförde med alla dessa koloraturer, utan att i passagerna öfverhoppa en not. Hr W., som förmodas gifva ånnu en soiråe före sin afresa, skulle göra publiken för bunden, om han talade något högre i dialogen, så att hela salongen kunde fatta kombinationerna mellan de olika instrumenternas trakterande. Blir denna soir6e af, åmnar hr W. åfven gifva den tresliga kompositionen Kapellmåstaren. De från Sverige till expositionen senast afsånda saker hafva nu ankommit till London och packas upp. Många af dem åro, enligt -Morning Chronicle, af det mest utmårkta slag och skola blifva verkliga prydnader för krystallpalatset. Österrikes, Rysslands och Förenta Staternas kommissarier hafva på det mest förekommande sått upplåtit plats för dessa nya artiklar inom det för deras resp. länder bestämda område. Enligt all sannolikhet kommer likvål dessa artiklar för sent, emedan besökarnes antal i kristallpalatset dag sör dag betydligen aftager. — Snickaregesållen Per Lundin från Stockholm, hvilken, enligt uppgift i Havanna på det sätt ingått åktenskap med Benedicta Elisa Hanssen, född i Danmark, att, enår tillgång på evangelisk prest saknats, deras sörening egt rum inför svenska och norska konsuln på stållet, hade, jemnte bifogande af intyg hårom, hos pastorsembetet här, dit omsörmäålde personer sedermera inslyttat och der de åfven låtit döpa ett af dem sammanafladt barn, anhållit att, då de, som ansåge hvarandra såsom åkta makar, önskade att älven af andra så betraktas, Benedicta Elisa Hans— — —