dertrycka pressen, genom att annullera tillständsbrefvet för och dymedelst ruiera hvarje boktryckare, som djerfves handla emot hans önskningar. Men en fri press kunde icke hoppas att öfverlefva en fri konstitution. Nödvändigheten att låmpa sig efter despotismens fordringar, under försöket att blidka dess retlighet, skulle ofelbarligen hafva skadat en fri tidnings karakter. Båttre var att ett kompett och oafbrutet mörker rådde öfver hela Norra Tyskland — sedan pressen, nationen och lårostolarne bragts till tystnad — och ingenting sågs fritt röra sig derstådes utom soldater och sångvaktare. Sådant år för nårvarande Tysklands tillstånd. Att anse ett slikt system innebåra egenskaper, som garantera bestånd, såkerhet och ordning, måste vara resultatet af antingen en ren dumhet eller sållsynt förvillelse.Så långt den engelska artikeln. Vi vilja endast tillägga, att detsamma som år sagdt om Tyskland i mer och mindre mån åsven kan tillåmpas på de flesta öfriga europeiska kontineltallånderna. I Italien i synnerhet år jåsningen sörsärlig. Uti Kyrkostaten, der det odrågliga af allt förtryck, prest-tyranniet, har drifvit folket till förtviflan, har redan prologen till det blodiga dramat börjat. Politiska lönnmord höra der till ordningen för dagen. Om Italien kan med ännu högre skål, ån om Tyskland, sågas, att regeringen, den sardinska dock undantagen, bygt sitt system på en mina, bredvid hvilken Frankrike står med tånd lunta. Det är alltså att förutse, att de skakningar, som äro att förvånta, blifva lika vidstråckta som de 1848, och, tyvårr, vida blodigare. Men skulden år icke folkens, utan de maktågandes, som genom sitt oförsvarliga motstånd emot tidens fordringar sjelfva framkalla stormen. Hvad man sår det får man ock uppskära!