vara den egentlige kapitalist, som sålunda lyckats blacera en smula af sina enorma rikedomar på både såker och lönande fot. H. K. U. lår tillförene i fråmmande lånder icke kun nat betinga sig mera ån 21 proc. på sina millioner; genom KöpingHuliska jernvägens anlåggande och ständernas liberalitet får han nu inalles 5 proc., hvaraf således 4 proc. kunna betraktas såsom rånta och 1 proc. såsom kapitalasbetalning. Han skulle sålunda hårpå förI tjena 13 proc, årligen, hvilket går 75,000 rdr b:ko samt dessutom ega kapitalet placeradt på fullkomligt såker hand. Att någon sådan orsak varit drifkraften till frågans plötsliga geI nomförande hos stånderna, sedan vederbörande i början af riksdagen en gång funnit sig icke kunna lyssna till förslaget om jernvågsanlässningen mellan Gesle och Fahlun — en stråckning vida mera af behosvet påkallad, helst der saknas allt annat kommunikationsmedel ån bondkårran, samt dessutom redan nu egande så stark trasik, att man med största bestämdhet kan beråkna det denna jernvåg ovilkorligen skulle båra sig. Möjligtvis var man på högre ort så ringa böjd för, om ej alldeles emot, GefleFahluvågen just derföre att den Köping-Hultska jernvågsstråckningen då allaredan var i andanom fårdig. Man ansåg ock möjligare och låttare att genomdrifva densamma, ån Gesle-Fahlu-vågen, hvilken så i Stockholmssom Westeråsintresset egde vida sta kare motståndare, ån man kunde motse på den Köpingska, hvilken — och detta år just bevis för vågens mindre behöflighet derstädes, paralelt med Götha kanal — af den stora allmänheten betraktades rent ut sagt med temlig likgiltighet. Visserligen såger Morgonbladet, hofvets organ, att regeringen ej skulle sanctionera ståndernas beslut, likasom Folkets Röst, hvilken man nyligen i offentligt tryck utgaf vara H. K. H. kronprinsens lejda hejduk och klient, skarpt kriticerar anslaget på sitt vis; men detta allt torde blott vara på omslag. Också år Folkröstens bevisning så ihålig, att man kan låsa andemeningen mellan raderna; den uppdukar en utförd kalkyl. på hvad 5 proc. rånta med ränta på rånta gör i 40 år och erhåller ganska rigtigt den enorma summan af 30,149,547 rdr b:ko, såsom om 40 år varande det pris, staten betalt för den KöpingHultska lernvågen. Detta låter något, sa bonden klef i klaveret-, men det bevisar nåstan ingenting; ty hade prins Fredric, eller de, som slåppa till de 5 millionerna, i Sverige utlånt sina pengar mot 5 proc. och årligen eller halfårligen utlånt råntorna derå mot 5 proc., så hade de på 40 år hunnit upp ieke allenast till 30 millioner, utan till 35,149,547 rdr b:ko och således haft ånnu större vinst. Detta år ögonskenligt och ligger helt och hållet i den förvånande mysteren af till hvilka enorma belopp en -med rånta på rånta sig förkofrande summa kan uppgå på en långre tid.