Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. fr. N:o 210.) I Ormen beklagar den uppråttgående menniskan, derför att hon löper fara att falla och krossa sina lemmar. — Hvar år utgången ur denna labyrinth? Hvartill skall iag hålla mig? Hvarpå skall jag mest akta, på förnuftets eller passionernas fordringar? Vill jag glådja mig deröfver att jag uppfyllt mina pligter, så hår jag de senares hånskratt; följer jag deras röst, så plågas jag af ånger, denna pligtens kallas bödel. Frihet, hvar år du? kom till mig! gif mig lugn, gif mig styrka! låt min vilja vara mitt himmelrike, döda de stridiga makterna i mitt bröst, och i sådant fall år jag redo att erkånna dig som verldens förnåmsta gudinna. Frihet, hvad och hvar år du? I ditt inre år friheten! så ljuder en ståmma i mitt dra. Haf mod att vilja och — du kan; haf ditt mål, hvadhelst det ån må vara, stadigt sör ögonen och stanna icke i din stråf