Till de Nyvigde! Uti den kraft, som mannaäldern gifver; Uti den frid, som dygdens lön förblifver; Uti det hopp, som jemnt ger glada dagar, Jag önskor himlen eder städs ledsagar! Af kårleken, som renar hvarje bjerta; Af kårleken, som mildrar hvarje smårta; Af kärleken, som sjelf sin lån bereder, Må stådse hopp och frid beredas eder! Af kårleken, af friden och af hoppet, (Som ståds er följe under lefnadsloppet!) Må åt er skånkas huslig sållbets trefnad, Och himlens frid vid slutet af er lefnad! Må lyckan kröna alla edra dagar Med allt det goda eder måst behagar: Med glådje, välgång och en sorgfri vandel, Och framgång uti hvarje eder handel! Må barnen efter eder ock få årfva, Ej blott hvad J er kunnat hår förvårfva Af timligt godt, som alltid har sin nytta, Men ock ert hopp, er frid, er sällhet och er lycka! Att dygden dem vid hvarje steg må leda Till frid och sållhet — och det hopp bereda, Som hår, vid jordens skiften, till oss talar Om salig verklighet i himlens ljusa salar! —11.