Tyskland. Den bekante reformatorn Johannes Ronge, hvilken för närvarande, såsom landsflyktig, uppehåller sig i England, har, betråffande det religiösa förtryck, som i Tyskland utöfvas af reaktionen i förbund med hemliga och uppenbara jesuiter, adresserat en mårklig skrifvelse till utgifvaren af det ansedda liberala bladet Daily News-. Den lyder som följer: Sir! Vårt protestantiska lands öde år nåra förbundet med ert eget lands; ni kan derföre icke annat ån med djupaste intresse följa påfvedömets ingrepp i våra gamla religiösa friheter, och de försök påfven och despoterna i detta ögonblick göra att undertrycka den nya reformationen i Tyskland. Jag talar om den tyska katholska kyrkan eller om de -fria församlingarne-, hvilkas existens nu står på spel; det vill såga existensen af flera tuten församlingar och skolor öfver hela Tyskland. Sedan det protestantiska Preussen helt och hållet blifvit det katholska Österrike underdånigt, kastar sig påfvedömet som en störtflod öfver alla protestantiska lånder i Tyskland. Under olika namn emottagas jesuiterna med öppna armar af styrelserna i deras stater och belönas på förhand för sina tjenster med rika donationer i jordegendom. Kungen af Preussen, sonsonen af filosofen Fredrik den ende, år fullkomligt i hånderna på det retrograda katholska partiet. Följaktligen tjena Preussens polis och arm Roms mårka och grymma planer; och ingen i England kan föreställa sig de förföljelser, för hvilka de protestantiska prestmån åro utsatta, som icke äro villiga att från sina predikstolar försvara krigsråtter och meneder, de tyska hofvens tvenne favoritmesyrer. Fråämsta rummen bland föremålen för dessa förföljelser intaga de -tyska katholska församlingarne-, grundade sedan 1844. Sedan de lyckats göra stora framsteg inom romersk-katholska kyrkans murar, hatas de följaktligen öfver allting af de herrskande jesuiterna. Det var ganska naturligt, att Metternich förklarade anhängarne af dessa församlingar för brottsliga och förviste dem från Österrike. Men sedan revolutionen 1848 uppstodo ganska många -tysk-katholska reformerade församlingar i Österrike och Baiern. Och detta skedde fullkomligt lagligt; ty hvar och en af våra 34 suveråner hade med högtidliga eder garanterat sina undersåter fullkomlig religiös frihet. Men nu har, tillfölje af kontrarevolutionen, begynt en rigtig jagt på alla dessa församlingar, hvilka tilisammans torde innefatta cirka en million menniskor. I Österrike få de icke långre hålla gudstjenst eller församlas. Deras prester eller församlingsföreståndare åro häktade eller utdrifna ur landet. Pastorn vid församlingen i Wien har förklarats för galen af katholska presterskapet och inspårrats på ett dårhus. -I Preussen år styrelsen mera feg, men icke mindre grym. I sistlidne Januari öfverlade ministeren i detta förnämsta land protestantiska land på kontinenten, i ett hemligt möte, om den med ett slag skulle förstöra de rfria religiösa föreningarne eller utöda dem småningom genom tvångsåtgårder. Konseljen beståmde sig för den senare åtgården. Preussiska styrelsen försöker på detta sått att behaga påfven och — czaren. Sedan 1845 hafva naturligtvis i dessa församlingar talrika giftermål blifvit ingångna. Kyrkoböckerna hvari dessa giftermål antecknades voro erkånda af auktoriteterna. Nu förklarar styrelsen helt plötsligt alla dessa åktenskap icke vara båttre ån skörlefnad. -Föreställ er den konfusion och den oro, som denna djefvulska åtgård förorsakat i tusentals hederliga familjer; tånk er de råttegångar, som den måste föranleda, de många oskyldiga barn, som, födda i sådana åktenskap, skola berösvas sin förmögenhet, om vrångvisa domare tillerkånna denna styrelsens förklaring laga kraft och giltighet. Och ni kan lita på, att så skall ske, ty det arma Tyskland har ingen annan kålla till sina lagar, ån dessa regenters onda själar. Och de åtnöja sig icke med att störa dessa olyckliga samiljers heliga hemfrid; de förfölja hvarje individ af dessa