om ett större ryskt fartygs strandande vid yngsjö, ett stycke från Åhus, varit ganska allmån, såvål i Christianstad som i kringliggande orter, och beråttelsen under sagosorm bibehållit sig intill våra dagar, med följande biomståndigheter. På fartyget skulle hafva befunnit sig ej mindre ån en rysk furstinna och skulle fartyget medhaft en ganska rik laddning. Man vill minnas, att i Yngsjö hade en långre tid funnits några mycket rika bondfamiljer, inom hvilka hvarjehanda för bönder ovanliga dyrbarheter förefunnits, och till hvilkas rikedom ingen rått kunde förklara orsaken, om icke deri, att de riktat sig med nåmnde fartygs strandande. Dessa familjer åro måhånda längesedan utdöda, och alltsammans skulle väl också för långesedan hafva gått ur sjelfva sagas minne, om icke nårboende fiskare uppfriskat minnet med ståndigt förnyade påstående derom, att vraket efter det ryska fartyget vid klart våder och lugn sjö blef synligt, icke mer ån några alnar under vattenytan, och att man dervid tydligen kunde urskilja hvarjehanda saker, i synnerhet marmorpjeser m. m. Under nu pågående hamnarbetet vid Åhus har berättelsen om denna ryska furstinna samt henne och fartygets öde ånyo upplifvats bland arbetsfolket vid hamnen, hvilket slutligen förmått byggmåstaren vid hamnen att passa på lågligt tillfålle för stt nårmare undersöka förhållandet. En dag återkommer han från en sådan undersökning och beråttar, att han verkligen sedt det underbara fartyget och kunnat urskilja hvarjehanda saker på detsamma. I sållskap med en del arbetare begifver han sig derefter dit vid passande våder och sjö, och med tillhjelp af nådiga instrumentalier, som de af hamndirektionen för tillfållet fått låna, lyckades dessa arbetare att ur sjön och från det funna fartyget upptaga tvenne stycken större kistor af sten, aflånga till formen och bredare i ena åndan. Om dessa stenkistor ursprungligen inneslutit den ryska furstinnans skatter och dyrbarheter, låter sig icke ofgöra; nu befunnos de fyllda med sjögräs, sand och snåckor m. m. Af de ritningar utaf nåmnde kistor, hvilka hitsåndts, vill det imellertid synas, som om de varit åmnade till — likkistor, och att således i de nu upptagna troligen några af de kejserliga ryska husets medlemmar skulle hafva hvilat sina ben. Fartyget lärer jmellertid ånnu förete för ögat flera skatter, hvadan sedan uppmårksamheten derpå blifvit väckt, man icke lår underläta att söka om möjligt få upp alltsammans. Måhånda påtråffar man slutligen någonting af mera vårde ån de hittills erhållna, kanske t. o. m. sjelfva den ryska furstinnan.