Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1851, sida 1

Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedanz. (Forts. fr. N:o 206) IV. I Köpenhamm. — Nin herre! sade han. Harald hörde honom icke. — Min herre!! sade han derpå högre, och nu först blef Harald uppmårksam på bonom. — Hvad behagas? frågade han barskt. — Grefvinnan Klinkoff har uppdragit mig att ledsaga mamsell hem till hennes hus. Med en krossande blick såg Harald på den stackars presten. — Var så god och hålsa grefvinnan från baron Rosenstjerna och hans fåstmå, och nu ur vågen! Presten studsade och stod villrådig. Innan han kom till besinning, var Harald borta med Clara. För presten blef ingenting annat öfrigt ån att också skynda ut, för att berätta sin grefvinna hvad han sett och hört. Harald förde Clara hem till sina föräldrar. Det behöfver vål knappt sågas, att båda under vågen berättade för hvarandra sioa öden, och att de gafvo hvarandra de högtidligaste löften om evig kårlek och trohet. Haralds moder omsamnade den nya dottern, niecen hälsade henne välkommen som en syster. Derpå skyndade de älskande till Claras förälarar, hos hvilka äfven Fredrik befann sig, hänryckt öfver sin lycka. Den gamle snickaren, som i början var li