Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1851, sida 2

————— Ivarjehanda. Engelsk domstolsscen. I London stod för kort tid sedan en man med fördelaktigt utseende vid namn Brown inför råttta, anklagad att hafva brutit ett åktenskapslåfte. De engelska lagarne taga sådana saker mycket allvarsamt, och hr Brown, som icke kunde neka till den sak hvarför han var anklagad, bekände följande: Mary år ond på mig derför att jag tyckte mera om hennes syster och derför har hon anklagat mig. Det år första gången jag menat allvarligt med ett förhållande till någon af det tåcka könet — icke till Mary, utan till hennes syster, ehuru jag varit förlofvad tjugoen gånger. Domaren: Tjugoen gånger? Intet opassande skåmt inför råtten; ni har verkligen ingen orsak att skåmta. Den anklagade: Det förhåller sig som jag såger er. Jag har varit förlofvad tjugoen gånger. Domaren: Och hvad har föranledt er att begå så många afskyvårda förbrytelser? Den anklagade: Utom min håftiga passion för könet, var äfven behofvet orsak dertill. Domaren: Behofvet! jag förstår er icke. Den anklagade: Jo ser ni, jag hade alltid någon fördel deraf, om icke annat, åtminstone mat om qvållarne, och om det åfven stundom slog felt, vann jag dock vid vexlingen af våra ringar; ty mina voro alltid oåkta, då derimot de trohetspanter jag erhöll i utbyte alltid voro åkta och fullvigtiga. 2 —