Jåg. DauCr, SRII lIIISAgL den TIOTSLAmAE, dll icke bry sig om vårt företagande, enår det vore med lag öfyerensstämmande, och att jag då tillika skall förklarat, att jag ensam eller med de ölrige ansvarade för alla böter; samt deraf, att jag. Amsberg, till stöd för råttmåtigheten af vårt försarande åberopat och företedt något skrifvet papper: så lårer hvad desse sålunda yttrat, endast utgöra ett enskildt förmenande, hvilket icke hvilar på någon laglig bevisningsgrund, hvarföre ock vi härigenom icke kunna vara mera besvärade, ån de öfrige. Men för ösfrigt har uti vår handling icke legat något oriktigt. Visserligen å år omvittnadt, att jag, Amsberg, skall vågrat utlemna grinden till Cöeborgstullenmen då stadstjenaren Beckman, utan att tillkånnagifva det vara magistratens föreskrift, å gatan vid mitt bortgående antråffat mig och begärt grinden, kunde vål icke billigtvis fordras, att jag i och derföre genast skulle vånda åter till mitt hem, synnerligast som utlemnandet icke var påkalladt af någon sårdeles skyndsamhet, och dessutom mitt yttrande derom vid min ankomst till rådman Grånvall, hvilket skedde tillfålligtvis, framståldes till honom såsom enskild person, då jag aldraminst kunde tro, att de öfrige tvenne då tillstådesvarande rådmännen, jemte honom, der på stället sungerade såsom magistratsmyndighet. För öfrigt ligger uti allt detta ingenting besvårande af dylik beskaffenhet rådhusrätten antydt, synnerligast som jag någon stund derefter sjelf låt tillsåga vaktkarlarne, att afhåmta grinden, hvilket ock skedde innan numera afslidne stadsfiskalen Rydberg till mig ankom. De böter, hvartill vi efter 21 skap. 9 f missg.-balken blifvit sållde för förstörande af till allmån nytta uppfördt verk, lårer i förevarande fall icke böra ega rum, åfven om vi skulle i någon mån anses felaktiga, ty, utom att dylika bommar icke kunna hånsöras till verk af allmån nytta, utan, i enlighet med Kongl. Maj:ts yttrade åsigter i ofta åberopade kongl. kungörelse den 22 September 1834, åro tvärtom att anse såsom verk af allmån onytta, tilllörde desse bommar oss sjelfve och ej någon annan. Enår de af oss, med undantag af Sjöberg och Ydorff, den 21 Juli ingifne skrifter, ingalunda innehålla något missfirmande, utan endast med reflektioner, synnerligast som yttrandet om allmänna omdömet, då angifvelsen blir allmånnare kånd-, år grundadt på vår, och troligen fleres öfvertygelse, att, äfven om vi voro hemfallne till ansvar efter upprorslagen, angifvarnes tillgörande, att för en sådan, icke allmånt fredstårande handling, vilja störta en större del af medborgarne inom samhället uti olycka, skall mot dem billigtvis våcka vedervilja, lårer kongl. hofråtten vid granskning af hvad sålunda förekommit, och af oss blif vit utsagdt, finna råttvist, att oss från dessa böter frikånna. Beträffande åter mig, Sjöberg, och mig, Ydorff, så har visserligen uti våra skrifter genom förhastande, hvilket dock torde vara sörlåtligt, då vi, efter vår tanke, utan lagligt skål blifvit tilltalade får uppror, influtit ett eller annat, som vi med lugnare eftersinnande, funnit förnårmande och hvarföre vi icke lära kunna undgå böta efter 14 kap. 7 S I mom. missg.-balken; men då hvad vi yttrat icke lagligen bör hnnna anses för något tillmdle eller tillvitelse som å dra går, utan endast utgår hemstållan i afseende på rekonventionsansvaret, hvilket vi ingalunda ovilkorligt yrkat, så torde kongl. hofråtten finna råttvist; att upphåfva rådhusråttens i och hårföre oss ådömda strångare ansvaret, åfvensom hösre böterne. Slutligen och enår rådhus råtten ålagt oss, som till urbota ansvar åro dömde, att icke lemna staden utan magistratens tillåtelse, våge vi anhålla, att kongl. hofrätten, efter tagen kånnedom om detta måls egentliga beskaffenhet, behagade upphåfva detta förbud, hvilket hågst menligt inverkar på våre angelågenheter å andra orter, då det alltid beror på magistraten att afslå en eller annans begåran i denna del. Utbedjande vi oss af kgl. hofråtten särskildt beslut uti denna för oss så vigtiga fråga. Af hvad vi sålunda i ödmjukhet vågat i alla delar till vårt försvar andraga och med åberopande af hvad utaf oss Ymde, råtte