Sedan dessa fyra värdiga stallbröder en stund samspråkats, frågade Bengtsson om de icke snart åmnade sig ut på något kap, — derpå uppgaf Bengtsson åtskillige stållen, af hvilka de tilltalade endast mindes Torpa, Skår och bryggaren Pripps, — det sistnåmnde gillades af de tilltalade, då Bengtsson yttrat, att detta tvisvelsutan vore det måst lönande och att en stöld der lått skulle gå för sig, så framt icke luckorna vore jernbeslagna — och lofvade Bengtsson att han icke allenast skulle taga allt hvad de der kunde stjåla i förvar, utan ock åt dem hafva falska betyger fårdiga. att de genast efter gerningen obehindradt kunde begifva sig på flykten. De tilltalade gingo derefter från Bengtsson och åtskildes sedan de beramat att samma natt såtta planen i verkstållighet samt öfverenskommit att ånyo sammantråffa å Dahlbecks brygga vid nya Allben, 10 på aftonen. På beståmd tid och ställe möttes de tilltalade, och sedan de heslutat anskaffa sig något brånvin att uppfriska sig med, begåfvo de sig in åt staden, derunder de på fattighusgatan åtråslade en person, klådd som en bonde. lutande sig mot ett staket och försånkt i en djup sömn; denne syndarns fickor undersöktes, och då de icke sunno nägra penningar hos honom, bemågtigade de sig ett Lillvernr, som låg i en af hans sickor. De återvånde hårefter och afvaktade tolftiden å den så kallade ången vid nya Allen, då de ansågo allt borde vara tyst och stilla. De togo nu vågen öfver stadens barnhusgård till Pripps trådgård, dit de ingingo genom en liten grind — inkomna dit bråto de några spjelo rfrån stakettet mot -rackareheden,att hafva fri retrått för den håndelse de skulle blifva öfverraskade under arbetet; derefter begåfvo de sig till fönstret af kontorskammaren, hvari de utslogo en ruta och lyfte sedermera fönstret från sina hakar. Nu börjades det egentliga arbetet med luckorna, hvari först skars ett hål, men då motstånd måttes af luckornas inre jernbeslag, afstodo de derifrån. De anvånde då medhafvande verktyg och lyckades medelst dessa, efter ett otroligt arbete att frånbryta luckan samt sålunda bereda sig fri våg. De två af tjufvarne gingo in, hvarimot den tredje stannade utanför. Inkomne, uppbröto de pulpeterne och togo allt hvad penningar de der kunde finna. bå de en stund sålunda ransakat pulpeterne, tyckte de sig förnimma ett buller, hvarför de med sitt byte aflägsnade sig och tog återvågen öfver rackareheden till fattighusgatan, derifrån de vidare fortsatte sin våg genom nya allän och heden till kalfgatan, der de delade rofvet. Kammakare Bengtsson inkallades hårefter, då de tilltalade utfördes; och nekade Bengtsson fråckt till allt hvad tjufvarne i afseende å honom beråttat; dock erkånde han att pettersson och Nilsson voro honom bekante personer, utan att han likvål stått i någon ringaste beröring med dem. Målet remitterades hårefter till rådhusråtten, och bryggare Pripp fick mot qvitto återtaga de tillråttaskaffade penningarne.